finnskogsupplevelser

Ja tänk att det blev av att komma och åka hundspann som du fick i present när du fyllde 35 år. Nu är du ju 38 år...



Mormor får stå och vara dörrvakt.



Spännande tycker lilltjejen.



Hundarna är som vanligt glada att få ut och dra släden. Det är ju det som är meningen med livet tycker hundarna.



Bakka tycker dock att det går på tok för långsamt att sela in hans team.



Tryggt att sitta i pappas famn.



Spåret är hårt och bra, ca. 3 dm packad snö. Skulle man råka komma utanför spåret så sjunker man ända ner till marken
.


Härligt solsken bakom de tunna molnen.



Födelsedagsbarnet kör naturligtvis ett eget spann.



Farmor tar plats i släden.



Mamma var ju en hejare på att köra hundspann, det var roligt att åka med henne.



Klart att pappa också skulle prova att köra.



Vad är det han säger?



Bakka och Billan tar sin uppgift på störata allvar och ser till att vi kommer fram.



Farmor passade på att prova på skoter också.



Bullens team ser till att inte komma för långt efter.



Kylan var så påträngande att vi föredrog att sitta inne i affären och avsluta dagen med kôlbullar.

Hoppas ni fick en fin dag med oss och hundarna. Det var mycket roligt att träffa er, vi ses nog igen.

Joel hade bestämt sig för att åka hundspann, han kunde det mesta om att köra hundspann. Han hade alla Baltofilmerna och visste precis vad hundarna hette. Farmor och pappa fick följa med men mamma och lillebror fick stanna hemma.



Farmor och Joel hjälpte Leif ut med hundarna.



Ett riktigt skridskoåkande Holländskt par har gjort en tur norrut för att åka hundspann. I Stockholm hade de åkt långfärdsskridskor och skulle även avsluta i Stockholm innan de åkte tillbaka till Holland igen. 



Bakka och Billan kommer på plats.



Vilket snöväder! Tur att det finns huvor på jackorna.



Hundarna tycker nog att det är mycket dumt att ge sig ut i detta väder när man kan ligga i sköna kojan och titta ut på snöandet. De stämmer upp i ett yl som protest.



Holländarna börjar med att sitta i släden.



Joels pappa börjar med att köra ett spann.



Humöret verkar vara på topp.



Joels pappa kommer snart att ta Joel på släden.



Nu skall farmor köra och det kunde hon minsann. Som hästägare och ryttarinna så har hon hållit igång och att köra hundspann är verkligen ingenting svårt för henne.



Joel får åka med farmor.



Nu har man bytt "lag".



Farmor, pappa och Joel längst fram.



Hundförarbyte.



Snön har vräkt ner hela dagen och mössorna är helt nersnöade.



Vid vägövergången står de och passar så inte bilarna kör över oss.



Joel tar ett litet snack med Ulva och tackar henne för att hon sprungit så bra.



Återstår bara att ta in hundarna i hundgårdarna.



Det går bra att skapa ett bord av ett renskinn. Och det är varmt också.



Skönt att värma händerna över elden.



Kullerbacka Gästhus ägare skjutsade följde sina gäster upp till Katrineberg passade på att smaka en kôlbulle.



Nu har snöandet tagit i ordentligt, skall nog bli skönt att sätta sig i bilen och åka tillbaka till Kungsbergets nya hotell och krypa in i en varm bastu.



Det var roligt att träffa er alla, hoppas vi ses igen.

De kom i bilar från Svartnäsgården, ja de kom ju faktiskt ända från Norrköping.



En 60 åring skulle ju firas. Det var ju ganska kallt men alla hade klätt på sig på bästa möjliga vis.



Jocke hade finurligt arrangerat det hela som gick helt i vildmarkens tecken.



Det blev lite lång väntan när hundarna skulle selas in. Ako har fått komma in i spannet ganska tidigt och stod och gapade och skrek. Ja hon tuggade och slet i linorna så hon slet upp sår i munnen som blödde. Hon hade ju inte gått med i spannet på ett tag och det tog hon ut rejält idag.



Jocke med dotter och svärdotter ta plats i släden. Kameran hade immat igen men jag tar med kortet ändå.



Andra körde egna spann.



Solen sken men i skuggan var det ganska mörkt.



Leif hjälper oss med att reda ut trassel m.m.



Snö har vi gott om och det känns betryggande.



Födelsedagsbarnet har kört sitt eget spann och vilar ut på släden.



Det gäller att hålla tungan rätt i mun.



En liten paus efter leden och förarbyte.



Jag slutar aldrig att imponeras av hur duktiga våra gäster är med att köra hund, trots att de aldrig gjort det förut.



Härlig bild va´.



Strax hemma igen med födelsedagsbarnet i släden.



Leif har fått fart på elden och kommit igång med kôlbullarna.



Jag tror att det gick hem.



Pannorna går för högtryck.



Dagen är ju inte slut ännu, jag hörde något om massage under eftermiddagen.


 
Lite kallt om fingrarna?



Tekoppen kan faktiskt fungera som värmekälla.



Jocke ser betänksam ut, hinner vi till nästa arrangemang tro?



Och var det inte ansiktsbehandling också?



Nu skall det nog bli skönt att komma in i värmen och koppla av, eller hur?



En bastu väntar för herrarna i gänget och kanske en öl därtill?



En härlig middag till kvällen, ja ett riktigt födelsedagsfirande skulle det bli. Grattis på 60 årsdagen! 



Och så naturligtvis skriva i gästboken.



Tack för att ni kom till oss. Hoppas att dagen blev trevlig för er och att ni orkade hålla er vaken under kvällen. Man blir ju så trött av både frisk luft och kyla och det fick ni ju en stor portion av.

Tack Jocke för att du tog med din trevliga familj. Vi ses nog igen!

Jaa, dom är ju från Österrike men bor nu faktiskt i Sandviken.



Kurt älskar hundar, det blev en hel del nyttigt godis när vi kom tillbaka. Hundarna kände mycket väl att det var en vänlig hundmänniska.



Iväg med ett huj, föret var bra och det var mycket spring i benen på hundarna.



Kurt på väg uppför backarna, en stigning på 100 m.



Och kan ni tänka er, färska vargspår! Joo, det verkar faktiskt som att det finns en som klarat livhanken. Kan det vara den unghanne som följt tiken under tiden före den 3 januari då hon dödades!



När vi kommit en bit på vägen så träffar vi på fullt med älgspår. Det är den fjolårskalv som uppehållit sig i leden.



Claudia verkar nöjd, kanske tänker hon på "vilken bra julklapp jag hittade på till Kurt".



Kurt kommer efter med Pajas och Ulva i led. Pelle går som wheeldog. Vi skall skifta och prova unghannen Pelle i Led tillsammans med Ulva.



Lite fotografering från släden.



Ja, nu har Pelle fått ta plats som ledarhund.



Och Kurt i släden.



Claudia har tagit över spannet. Och tänk! Pelle visade sig vara en toppenhund för att gå först.



Nu börjar vi närma oss hundgårdarna igen.



Hemma igen.



En liten omklappning av Kurt.



Leif har bra hjälp med att ta in hundarna i hundgården.



Kôlbullen blev populär.



Ja, även kocken dristade sig att äta en.



Avslutade med att skriva i gästboken...



...och en liten kram till Bullen.

Hoppas att vi ses igen - kanske till sommaran?

En lite ovanlig julklapp till pojkvännen som innebar att de hamnade på Finnskogen.



Ett hundspannsäventyr väntade.



Först en liten stund i släden medan flickvännen började med att köra ett litet spann.



Och det gick ju jättebra. Bullen och Ulva springer så hon får stå och bromsa hela tiden.



Men roligt är det.



Bakka stretar på med sitt spann. Wolf, stor och vit som går ensam klarade inte av att se dom andra selas in och sättas in i spannet. Han bröt sig ut och såg till att få en plats i spannet idag. Och skall man vara ärlig så skulle han egentligen inte ha varit med. Han kände nog på sig det och tog saken i egna händer.



Det gäller att bromsa i nedförsbackarna.



Orrarna gräver ner sig i snön när det vankas snöstorm och de ligger kvar under snön ända tills det slutat snöa. Då kommer de rätt upp ur en helt orörd snö. Hundarna älskar att titta på uppflygande orrar.



Platsbyte, ganska skönt att sitta och vila i släden.



Bullen springer så han får ståöron.



En ganska nöjd "MUscher", eller hur?



Nerför en ganska lång sträcka.



Tillbaka vid hundgårdarna. Lite omklappning av hundarna.



Alla hjälps åt att ta in hundarna i hundgårdarna igen.



Leif har gått ner och börjat med elden.



Fast båda hade ju ätit kôlbullar tidigare.



Med det är det inte sagt att det inte smakade bra. De gillade det verkligen.



Lite skrivning i gästboken innan färden till Gävle börjar. Tack för ert besök, det var en trevlig stund vi hade tillsammans.
Välkommen igen.

Mycket trevligt gäng från Segersta har hittat upp till oss och hundarna.



Hundarna börjar selas in.



Leif sätter in de sista hundarna och ett örobedövande larm börjar göra diskussioner omöjliga - nu gäller bara teckenspråk.



Så fort vi sätter igång blir de tvärtysta och man hör bara deras andhämtningar och snöns frasande mot släden.



Vi kör uppför backarna, stigningen är ungefär 100 m.



Det ser ut som om hon alltid kört hundspann.



De har fallit in i en sparsam lunk.



Snygg stil.



Nu har de fått sig en liten vila från hundkörningen.



Temperaturen håller sig på -12 så det känns nästan som töväder.



Samlad trupp.



Lite kurvigt, dock inte några större svårigheter.



Alldeles rätt att bromsa i nerförsbacken så att mittlinan hålls sträckt.



Nu har kompisen tagit över spannet.



Lite skoteråkning skall man ju prova på också.



Kul va?



Nu är vi tillbaka vid hundgårdarna igen.



Lite handlerhjälp med att ta av selar och ta fram hundarna till Leif.



Fast lite bökigt var det nog att få av selarna.



Och så var det ju kôlbullar igen.





Eller var det "Finnskogspizza"?



Renskinnen är inte bara sköna att sitta på, man kan dra dem över sig också.



Ja, nu bär det snart av till Holland igen för er.



Fast ni åker tillbaka till ert Gästhus i Segersta och ta emot flera gäster på ert Gästhus, Kullerbacka. Läs här!



Tack för ert trevliga sällskap. Ni är mycket välkommen tillbaka.
Jo förresten, hundarna hälsar och tackar för godiset som de fick...

Två glada ungdomar på vintersemester i Sverige. Det var mycket roligt att de ville komma och besöka oss, de hade ju blivit rekomenderade av familjen Dobois som redan varit här.



Klädseln var bra, dock var det -20.



Leif börjar att fylla på med hundar, idag blir det nio hundar på stora spannet.



Det kommer att bli en riktigt strålande dag.



Max har laddat med filmkamera på huvudet och digitalkamera i handen. I dag kommer det att knäppas kort.



Gissa om det blev fina filmer. Vi måste nog skaffa oss en likadan.



Geraldine börjar med att åka i storsläden.



Och Max startar med att köra.



Bullens team stretar på som vanligt.



En fin lunk som de kommit in i efter ett tag.



Nu är det dags att byta. Geraldine får information av Leif hur man ser till att mittlinan hålls sträckt hela tiden.



Och det går ju som en dans.



Max passar på att ta fina kort och filmer.



Nu börjar vi närma oss hundgårdarna igen.



Härlig bild, eller hur?



Leif står och tar kort och ser till att vi kommer över vägen utan att bli påkörd.



De blir ordentligt omklappade av nöjda "Muschers".



Nu skall hundarna ses över och in i hundgårdarna.



Mycket bra "handlers". Vi avslutade dagens uteaktiviteter med en skotertur.
Kommer man ända från Frankrike så måste man ju bara testa även det.



Några kôlbullar ute är det inte tal om idag, det blir affären.



Det smakade nog inte så dumt. Vi får verkligen hoppas att ni kommer hit igen - kanske på motorcykel?

I dag var det verkligen internationellt på Finnskogen. De var både från Frankrike och Holland som svenska Karin tagit med sig. Karin hade bott nio år i Belgien och pratade verkligen flytande franska. 



Ordentligt klädda var dom, ja det behövdes då det var -20.
Alla ville också prova på att köra själv så det var ju roligt.



Vi beslöt att ta ett storspann och ett litet spann.



Det gick ganska fort för det lilla spannet som strax var ifatt oss. Jag bromsade en del i början för att hålla ner hastigheten för de som inte riktigt hänger med i för hög fart.



Och kan ni tänka er! Jag hade riktiga cirkusartister i släden. De är ekvilibrister och trapetskonstnärer som utför hiskeliga konster högt upp i luften. Gå in och titta på deras hemsida



Här kör en riktig lindansös må ni tro. Och jag som var orolig för om de skulle kunna hålla balansen på släden när de skulle köra själva. Dom har ju så mycket balans så dom skulle kunna ta över spannen själv.
Tänk att kunna ha en lindansös på ett evenemang, det skulle inte vara dumt. Titta här får du se ett fantastiskt nummer. 



Strålande sol.



Perfekt för en jonglör.



Det var en mycket solig dag men i skuggan var det mörkt och blått.



Faktiskt samma tid och dag men med solen skinande.



Lindanserskan och jonglören har tagit paus från körandet och sitter i släden. Båda är även lärare i cirkusens konster.



Bullen jobbar bra för att vara tio år gammal.



Vägövergången kvar sedan är vi tillbaka vid hundgårdarna.



Åter hemma.



Bara att plocka in hundar och ankare.



Vid minus 20 grader så sitter man inte gärna ute och äter kôlbullar. Det blir inne i affären som är varmare.
Tack för att ni kom till oss. Det var roligt att lära känna er - hoppas vi ses igen, någon gång. 

Petter hade med sig familjen och kompisen David med flickvän som åkt ända från Australien.



Trots mörkret så var de ju bara tvungen att prova på hundspann i kalla Norden.



Att döma av leendet så var det nog ganska roligt, fast det visste vi ju redan.



Ja även det här leendet går ju inte att ta miste på...



David har ju hundar hemma i Australien fast naturligtvis är det ju inga draghundar - det är vallhundar!
Vallhundar är något som jag verkligen beundrar - kanske det blir vi som besöker David nästa gång...?

Från Sandviken kom denna familj. Fast egentligen kommer dom från Holland. De hade fått besök av släktingar från Holland och då passade dom på att åka hundspann på Finnskogen.



Hundarna började selas in och Bakka och Billan gick som vanligt i led på stora spannet.
Billan har vargpinglan på sig för att "tala om för vargarna att här kommer vi". Vi visste inte då att Alfatiken precis då var på gång att skjutas!



Lucas sätter in utbrytarkungen Spirit.



Tova har tagit ett stadigt grepp om Spirit så att han inte skall krypa ur selen.



Mormor från Holland tar första passet på storsläden tillsammans med barnbarnen.



Temperaturen är ganska bra idag "endast" -16.



Det ena lilla spannet krånglade och ville inte gå så Lucas fick ta över spannet som genast satte in en högre växel. Ibland är hundar mycket luriga och utnyttjar situationen när okända personer står på släden. Turligt nog så är det sällan det händer.



Föräldrarna kämpar med hundarna, det gäller att sparka i uppförsbackarna.



Pappa fick förstärkning med en hund till vilket gav lite mer fart.



Det var i alla fall så pass "varmt" så att vi kunde sitta ute och äta. 



Det var mycket trevligt att få ta med Holländare ut i skogen.



Barnen frös dock och kröp ner under fällarna efter halva vägen.



Armens överdragsskor hjälper en hel del mot kalla fötter.
Bullen har som vanligt intagit en strategisk position.



En sista titt i affären för att skriva i gästboken.
Tack fär att ni kom till oss.
En av er kommer dock att komma snart igen, det ser vi fram emot.

Familjen Dubois från Frankrike hade tagit in på Skålsjögården över Nyårshelgen. De passade då på att komma till oss på Finnskogen för att åka lite hundspann och uppleva en riktig vinter som det turligt no blev till slut.



Hundarna var som vanligt ivriga på att få springa.



Mor och dotter börjar med att åka i storsläden. Temperaturen var för dagen ganska beskedlig - 14.



Pappan i familjen började med att köra ett eget spann. Bullen är inte bara en bra spårare, han är en hejare på att gå i led också. Med sig har han Ulva och Pelle.



Mycket uppförsbackar...



Pappa Dubois lämnar över till dotter och tar plats bredvid fru Dubois.



Leif finns hela tiden till hands om det skulle bli problem på något vis.
Här var det ju absolut inga problem. Och tänk, hon gillade det lika mycket som jag gör



Nu är det dags för Leif att köra förbi oss och ställa sig vid vägövergången för att ge klartecken till oss så vi säkert kan köra över vägen utan att kollidera med någon bil.



Väl tillbaka på gården igen.



Ulva för beröm och välförtjänta klappar.



Ett foto att skicka iväg?



Kaffehurran står står och väntar på att bli uppdrucken tillsammans med bullarna.



Kocken för dagen, Tony, står beredd med första Kôlbullen.



Och kan ni tänka er, de gillade också den gamla timmerhuggarrätten.



Veden måste klyvas i lämpliga bitar.



Lite kallt om händerna kanske?



Inte dumt, med lingonsylt från Finnskogen.



Tony får sig ett mål.

'

Är man i Sverige och det är full vinter så skall man ju prova på"The Swedish kick".



Häftigt!



Ja tänk! Det går ju att tävla med sparkåkning också. Egon var utmanaren.



Mörkret föll på men det hindrade inte att fortsätta prova på de Svenska vinterutbuden. Vad sägs om en skoterutflykt?



Tack för att ni kom till oss. Vi gillade mycket att ha er här.
Välkommen igen.

Familjen Högsander från London kom till oss på Finnskogen. Med sig hade de Christine & Bertrand från Paris. Dock bodde de i Alfta över helgen så det var ju inte så långt att fara.



Med sig hade de sex ljuvliga ungar som här satt sig tillrätta på släden.



Hundarna börjar selas in.



Nu har glasögonen åkt på så det börjar närma sig för avfärd.



Två småspann och ett storspann.



Ett glatt gäng på släden - men det är ju ganska kallt -20!



Tänk att komma tillbaka till Paris och tala om att man kört hundspann i -20 grader.



Fast mycket kläder och lite hjälp för hundarna med att sparka på gör ju att man håller värmen.



Småttingarna föredrog att krypa ner i stor-tobbogan som var fylld med renskinn. Det är knappt att man ser dem under fällarna. 



En liten paus från körandet. Skönt att sitta ner ett tag.



Här är en som körde hela tiden, ingen vila.



Dagens färd blev mycket kall så vi valde att sitta i den gamla affären.
Det stora bordet som vi brukar ha stående där under vintern var dock inte på plats ännu.



Kôlbullarna gräddades dock över öppen eld på vedspisen, plattan togs bort så stekpannan fick kontakt med elden.



Här var det en som gillade både bullar och kôlbullar



Gott...!



En kram av mamma smakar bra som efterrätt.



Lite mammakontakt här också.



Björksaften blandat med jordgubb blev också populär.



Är det en viskning eller en puss?



Ett avslutande foto på alla barnen innan det bär av till Alfta igen.
Ja, nu är ni väl tillbaka hemma igen, skulle jag nog tro.

Tack för att ni kom till oss, hoppas vi ses igen.

Ja, nu har vintern tagit slut och hundar och människor får rikta in sig på annat viktigt att göra. Hundarna kommer att passa på och ligga på kojtaken och sola, innan det blir för varmt och de kommer att ligga i skuggan och flämta.

Leif och jag måste få i ordninga på tomten och affären efter allt som varit i vinter. Vi måste förbereda affären som behöver en storstädning inför säsongen med bussturer. Den första bussturen kommer den 14 maj. Vi får hoppas att tjällossningen släppt sitt grepp om vägarna och att all snön försvunnit. Det borde vara fritt från vinterns spår om det kommer att fortsätta i den här takten med sommarens ankomst.

VI TACKAR ALLA VÅRA GÄSTER SOM KOMMIT TILL OSS. BÅDE DE SOM VARIT MED OCH DE SOM INTE VARIT MED PÅ BLOGGEN. 

Nu kommer den häftiga bilen igen, med ett härligt gäng av damer.



Ann Britt kommer med ett stort glatt leende som höll i sig under hela tiden de var hos oss.
Hon har en modern handväska, ryggsäcksväska. Jag har funderat på att skaffa mig en sådan men har ännu inte kommit till skott - är inte så modern av mig!



Med sig hade de kaffe och smörgåsar, det behövs för att fylla på blodsockernivån för att förhindra blodsockret sjunka ner till fotknölarna (som Alice sade). Under tiden kan vi få vår viktiga pratstund  och presentera oss för varandra.



Anna-Lisa har aldrig åkt hundspann förut, hon beslöt sig för att prova detta sätt att ta sig fram sittande i en släde. Anna-Lisa är van vid jakthundar, pappan hade tre stövare. Anna-Lisa är faktiskt fyllda 90 år - på det 91...



Sven-Olov sitter bredvid Svea som faktiskt har fyllt 94 år! Bredvid Svea sitter Ann Britt som bara är 86 år.



Mellan Anna-Lisa och Elisabeth sitter 79 åriga Eva. Eva har arbetat som sömmerska hela sitt liv och har sytt i många dragkedjor under sin aktiva period. Nu syr hon dock-kläder åt Frälsningsarmens försäljningsställe och bidrar på så vis med pengar som går till behövande. Något som verkligen är viktigt i dessa "nöddagar".

Hon kanske har sytt i en dragkedja som tillverkades av TALON, den fabrik som startade dragkedsframställningen i Världen. Samuel Westberg, från Katrineberg, utvecklade och startade upp fabriken tillsammans med en annan svensk (som hade själva idén med sig) när de utvandrat till Amerika.



Leif slår sig ner och passar på att få i sig en "finare macka från sta´n", med legymsallad på.



Hundarna är redo för en runda över myrar, sjöar och skog. Bakka och Billan går i led, sex av unghundarna och deras mamma, Osten är med. Unghundarna har nu gått med en säsong och utvecklats till mycket bra arbetande draghundar som uppmärksamt lyssnar på kommandon - bådar gott inför nästa vinter.



Det här var ju jättekul det!



Först ut i släden är Svea och Sven-Olov.



Svea, som är 94 år,  är en riktig krutgumma. Hon har en stuga på Storsjön som bara kan nås med hjälp av båt. Naturligtvis brukar Svea ta båten ut till stugan. Sven-Olov har fått följa med Svea till hennes stuga och Svea har ju naturligtvis kört båten själv.
Nu går hon och väntar på att de skall ringa och säga -"båten är klar, du kan hämta den". Den är nämligen på upprustning inför sommaren.



Här kommer vi igen.



Då var det dags för byte. Sven-Olov samlar ihop alla stavar och käppar - återfås mot beskrivning.



Nästa paret ut är Anna-Lisa och Ann Britt. Ann Britt har fortfarande sitt leende på läpparna och så har ju även Anna-Lisa.



Ja, leendet finns kvar så jag kan känna mig lugn, det går i lagom takt.



Iväg går det över tjärnarna. Jag tror Anna-Lisa njuter av att följa hundarnas rörelser även om synen inte är vad den varit.



Dom vinkar glatt till fotografen som låg rak lång i snön för att ta detta kort.



När vi är på ingång mot hundgårdarna ropar jag gee till ledarhundarna och då svänger de av hundspåret som går in mot hundgårdarna för att göra en U-sväng och köra en runda till.  Då kommer vi in i rundeln för byte av gäng.

Det har varit en ganska stor kamp mellan Bakka och mig. Han kunde inte förstå att matte ville göra något så helt galet som att svänga höger, när vi alltid brukar gå direkt in mot hundgårdarna.

Dock har han förstått att det är mitt kommando som gäller och inte vanan av vad vi brukar göra, det är en mycket stor framgång.



Nästa paret ut är Elisabeth och Eva.



Sven-Olov har bäddat in sina damer så gott det går. Det finns nog inte en chans att frysa idag. Temperaturen är +10, dock är det "högt i tak" så det är distinkt i luften vilket kan kännas lite kyligt i vinddraget.



Testeboån börjar gnaga på isen, det är nog inte så många dagar till som vi kan köra här den här säsongen.



Kul va´?



Nu viker vi av hemåt igen. Skall bli gott med något i magen.



Så bär det av fram mot hundgårdarna till Bakkas glädje. Sven-Olov kommer med rullatorn i bakgrunden, beredd att assistera sina damer.



Ja, tänk att dragkedjan har med Katrineberg att göra. Anna-Lisa och Ann Britt lyssnar till hela den långa historien.



Svea och Bullen fann varandra. Jag tror de njuter av fulla muggar.



Även Skogsvaktardottern vänslades med Bullen.



Eva har sin stol med sig och sitter bekvämt när hon äter kôlbullar.
Elisabeth och Sven-Olov passar också på att få i sig en "Finnskogspizza".



- "Sådana här kôlbullar har nog pappa ätit många gånger när han vistats i skogen"



Nu är det dags att samla ihop grejorna, fälla ut spiken i käppen och gå in till lanthandelsmuseumet, betala och skriva i gästboken.



Åter i bussen, fortfarande ser man det mycket trevliga leendet. Hoppas ni haft en bra dag i Katrineberg med oss och våra hundar.



Tack Albert & Anna för att ni gjorde detta besök möjligt och tack Elisabeth och Sven-Olov för att ni tog med er dessa trevliga människor upp till oss.
 
Och till sist. Tack för det fina vädret som ni alltid har med er, det ger en extra guldkant på guldkanten.
Ni verkar ju stå i kontakt med den som bestämmer vädret...!

En kvinna ringde oss och bokade en tur med hundspann för att avtacka Sven och Ingegull Granström.
Det var mycket viktigt att det blev en hundspannstur och inget annat. Jag förstod ju senare att det måste till häftiga upplevelser för att kunna mäta sig med de vådliga äventyr han varit med om under sin mest aktiva tid.
Man ser ju framför sig färderna utför forsarna...!



Van med hundar är han ju också. Bra, då får Leif hjälp med inselningar av hundarna.



Bonny slickar tacksamt handen som är så snäll och klappar henne.



Väl i släden så är det bara att koppla av. Dock kunde vi inte bjuda på vackert väder, dimman låg tät och skymde landskapet för våra gäster.



Ett annorlunda perspektiv att uppleva omgivningarna nere från släden - påminner om att sitta i kanoten och uppleva omgivningarna, lite av samma perspektiv...



Ja, vi gick bokstvligt talat "in i dimman" emellanåt.



Sven passade naturligtvis på att lägga "hundspannskörning" till sin lista över aktiviteter han sysslat med genom åren.



Nu vekar han åka åt fel håll i dimman. Hur skall det här gå?



Puh! Säkert hemma igen!



Det har nog blivit åtskilliga måltider ute i det fria genom åren - kanske något att dokumentera...?
Hoppas ni fick en annorlunda dag som ni minns med glädje. Välkommen igen.

Äntligen blev det av! Maria och Roland fick tillfälle att komma och åka hundspann. Vi har haft mailväxling i över ett år för att få till ett datum för en tur, dock har vädret och andra "måsten" satt hinder i vägen.



Lilla bäbisen får stanna hemma med farmor när mamma och pappa "släpper loss".



Roland börjar med att köra eget spann vilket ju naturligtvis går som en dans.



Maria löser av Roland och det går ju också bra naturligtvis.
Pajas och Luna går i led. Luna är en av unghundarna som är med i teamet för första säsongen.
Kullbrodern, Pelle går bakom.



Dimman låg tät över sjön. Marias hundar följer dock efter med hjälp av nosen, även om de inte skulle se något framför sig.



Lite snö på träden har det åter blivit ,när vi kör genom Trollskogen.



Här sitter ett mycket lyckligt par, det kan jag intyga. Hoppas det blev många fina kort.



Väl tillbaka tll hundgårdarna. Diset, värmen och det "låga taket" gjorde både hundar och folk lite loja och slöa. Vilket gjorde att turen tog lite längre tid än vanligt. Det är tre väldigt avgörande tillstånd som påverkar hundarnas arbetsglädje.
Bästa hundspannsvädret är -10 och högtryck, då gäller det att hålla hårt i hatten!



Vi avslutar med "Finnskogspizza"



Är det svanarna som kommer flygande?

Roligt att äntligen få träffa er, ni är välkommen igen. Det går även att komma på sommaren...

Ja, idag kommer det andra elever från djurlinjen på Höghammarskolan. I går såg jag på TV att elever på skolan håller på att göra en musikvideo. Det verkar vara en mycket aktiv skola som sysslar med allt!
Säkert avundsvärt för många andra som inte får den möjligheten.



Hundarna börjar selas in under överinseende av eleverna som tittar på hur det hela går till.



Några av eleverna hade faktiskt åkt hundspann tidigare och även provat på och köra.



Hundarna är förvånandsvärt tysta och lugna.



Ja, det är många tåtar som skall sättas fast.



Äntligen iväg!



Här kör vi på en gammal körväg som förmodligen användes när man körde med häst och släde på fryst mark.



Vilka härliga tjejer!



Det här fina håret känner jag igen, hon var så fin med sitt "änglahår".



Här är första anhalten. Nu byter vi gäng.



Andra anhalten. Här byter vi också.



Det var en härligt solig dag med lagom kyla så att inte snön töade bort.



Tillbaka vid hundgårdarna igen. Bakka & Billan har siktat in sig på sina hundgårdar.



Nu är det dags för ompyssling och kramar. Alla hundarna vill vara just den utvalde som får kramas med flickorna.



Spirit hade tur den här gången...



...lite slick på den här snälla handen så kanske jag får mer klappar...



...Det blev till och med en puss.



Pelle har fått sig en egen flicka att vänslas med.



Lisa gör allt för att få uppmärksamhet.



Nu plockar vi in hundarna.



Dags för "Finnskogspizza".



Bullen har lärt sig hela registret av knep för att få uppmärksamhet.



Dags att ge sig av hemåt igen.



Jättebra att ni skriver i gästboken! Det har varit roligt att ha er här, lycka till i fortsättningen.
Välkommen igen nästa vinter.

Den här häftiga bilen dök upp på morgonen och ur kom ett glatt gäng.
Bilen och dess personal förverkligar många drömmar och efterlängtade mål för ett stort antal pensionärer i Sandviken.
I dag styrde de bilen till Katrineberg på Finnskogen och till oss.



Ros-Britt och Susanne blev välkomnad av Bullen.



89-åriga Sigrid och Elisabeth tar sig en macka och en kopp kaffe innan äventyret startar.
Sigrid har längtat efter att få åka hundspann, vilken tur jag har som fått chansen att få förverkliga hennes önskan.



Alrik, ännu en som vill åka hundspann. Han är dock lillpojken med sina 86 år.
Alrik som arbetat i Högbo bruk under sin aktiva tid tar vant med sig "konken" med extrakläder. Den har varit med om mycket under åren - om den bara kunde berätta! Man kunde kanske få lära sig både ett och annat...



Ros-Britt tar plats i släden.



Sigrid passar på att slå sig ner i rullstolen...



Sven-Olov tar fram ett par vindtäta byxor som Sigrid får på sig - "ungdomen nu för tiden kan ju inte klä´ sig".



Det var ett härligt vinterväder med fjällkänsla.



Ros-Britt och Susanne njöt av det härliga vädret och färden.



Nu byter vi passagerare i släden.



Sigrid och Elisabeth har tagit plats i släden. Sigrid har bott i Jädraås där pappan var skogvaktare. Sigrid har så mycket att berätta om hur det var på skogarna förr i tiden.



När vi åker förbi lavskrikorna berättar Sigrid om hur de lärde sig öppna ryggsäckarna för att komma åt skogsarbetarnas matsäckar.



Alrik och Sven-Olov var de enda grabbarna i gänget - kan det vara därför de åkte tillsammans? Ni vet "grabbar emellan".



Som ett "jehu" går det nerför backen...



...och nerför..



..och längre...



..och längre...



...ner.



Dagen avslutas med kolbullar



Lite skämt kommer det alltid emellanåt.



Man behöver inte frysa om fötterna - dög dom åt armén så duger dom åt oss.



Finns det inget bord så får man skapa sig ett.



...och en del "sitter nöjd"...



...och en del underhöll kocken.



Kan ni tänka er att vi fick varsin kram av Sigrid! Tack för att ni kom till oss, det känns mycket viktigt och roligt.
Välkommen igen!

I dag hade vi besök av sju ungdomar som går på Naturbruksgymnasiet i Bollnäs. De lär sig om hundar och hästar och läser naturligtvis vanliga ämnen också. Alla hade så här snygga jackor på sig.



Det skall bli kul att åka hundspann.



Deras lärare Patrik, van hundmänniska som lär eleverna allt om hundar, hjälper till att sätta in hundarna i spannet.



Bäst att titta hur man gör



Pelle selas in.



Och iväg bär det.



Bakka tycker det är kul att springa. Tre stycken fick plats i släden.



Nu byter vi. Gänget hoppar över till skotern och två andra sätter sig i släden.



Det går bra att åka utan mössa också.



Vid skotern står en duktig friidrottsflicka som tränar inför kommande tävlingar, i ett flertal länder.



Fröken åker med en av eleverna som skiner som en sol.



Känns tryggt att åka med magistern.



Kalle åker hundspann för första gången...



...och skoter för första gången...



...och kolbullar för första gången.



Väl tillbaka till hundgårdarna så går vi igenom tassarna på hundarna.



I Kiruna finns det massor av draghundar, det vet den här tjejen. Ja de går faktiskt att ta en "hundspannstaxi" också.



Lite diskussioner om hur dagen varit.



Det smakade bra med kôlbullar.



Ja, i Pajala äter man mycket kôlbullar.



Tänk att jag höll på att få hela Gullan på tallriken!



Tack för sången " Gulli Gullan kocko som en..."



Här är det glada gänget som vi hade turen och lyckan att få tillbringa en dag med.
Roligt att ha er här - ni är mycket välkommen igen!

Släkten hade gett Per-Johan en hundspannstur i 40 års present.
Familjen fick också följa med.



Susanne, som är gift med Per-Johans bror och bor i Norrbyn utanför Kilafars, var den som ordnade det hela.



Sluggo och Clyde skall in i spannet.



Bakka och Billan i led, Osten och Bella som andra par.



Lisa och Bonny



Sluggo och Clyde. Spirit går ensam närmast släden.



Mamma Jenny och barnen sitter säkert i släden.



Födelsedagsbarnet, Per-Johan åker också tillsammans med barnen.



Solen sken och det var några plusgrader i luften. Spåren var dock hårda och snabba.



Mamma Susanne tillsamman med sina småttingar.



Pappa Per-Anders och barnen tillbaka till hundgårdarna.



Kaffehurran står på kokning och Kôlbullegräddningen är i full gång.



Alla hade smakat Kôlbullar tidigare så frågan blev: "hur smakade dom här"?



Svaret blev: "Jättegott"?



Lite lek med och i snön som efterrätt.



En bulle skall smaka gott - den var nog lite bränd under. "Jag tror att Bullen får den här bullen så tar jag en ny bulle till mig själv".



Hoppas du fick en bra dag med hundspann på Finnskogen. Ni är hjärtligt välkommen igen.


Här kommer en liten hälsning från oss alla till  PAM HAND, ISLE OF MAN



Pam och hennes man skulle ha kommit till oss i veckan men fick förhinder. Vi vet dock att hon går in på web siten och tittar med jämna mellanrum så här är en hälsning från oss.