finnskogsupplevelser

Det har varit varmgrader både natt och dag under flera dagar, dock lovar man kalla nätter framåt helgen. Vi bestämmer oss för att försöka genomföra de närmaste dagarnas hundspannsturer.

Fast vattnet har börjat ta tillbaka utrymmet från sjöisen, sjöfåglarna har anlänt.



Spåret är utmärkt med granris. Det är bäst att hålla sig på spåret, utanför är det stöp under snön.



Bäst att försäkra sig om att isen inte smält för mycket.



Ja, det är fortfarande en halvmeter tjockt.



Trots det mycket blida vädret så vågade sig en familj från Västerås på att komma och åka hundspann.



Det finns mycket att titta på som t.ex. en gammal igelkott som dröjt sig kvar genom åren.



Bäst att byta om till vatten och vindtäta kläder för att vistas några timmar utomhus.



Bullen passade på att bli ompysslad förstås.



Det var många hjälpande händer som selade in hundarna.



Den där kameran blir det nog fina bilder av.



Det gäller att sätta fast rätt krok på rätt ställe och det var det ju inte några problem med.



Gästerna har anlänt men spåret är under all kritik.  Det gäller att hålla tungan rätt i mun och inte hamna utanför spåret.



...för då ligger man illa till för att vicka med släden ute i lössnön.



Farmor åker med barnbarnen.



Ja, farmor ville minsann prova på och köra själv.



Det var fullt upp med att hålla sig på spåret så något fotograferande blev det inte för min del. Tur att Leif knäppte några kort.



Morfar provade på att köra själv. Ja han hade faktiskt varit på Grönland och åkt hundspann, det var troligen efter Grönlandshundar.



Storasyster.



Lillasyster.



Lillebror.



Och naturligtvis mormor.



Det blev lite egen lek som att göra en sådan här fin snögrotta och krypa in i.



Bullen undrar om han också får plats.



Regnet strilade tyvärr ner för en stund.



Men det upphörde så vi kunde sitta ute runt elden.



Tid för en liten fika.



Kolbullarna klarade sig från regnet.



Mamma var en hejare på att köra. Ja alla var duktiga. Undrar vad hon funderar på? kan det vara att hon känner sig nöjd med dagen.

Det var trevligt att lära känna er, ni är mycket välkomna igen.

En grupp med Franska turister som tillbringade en vecka på vårt fina "Skogshotell" Skålsjögården , skall tillbringa några timmar hos oss i Katrineberg.
Vi ville ju naturligtvis att deras vistelse hos oss skulle vara på allra bästa viset, men moder natur var av en helt annan åsikt...



De hade varit till älgparken för att se älgarna på närmare håll och till Vildmarksgalleriet för att insupa den fina och spännande atmosfären. Hoppas de fick med sig spännande svenska varor därifrån. Ja, varför inte någon av Hag-Hans' mycket fina tavlor som speglar vårt djur och naturliv.



I affären blev det lite berättelser om Westbergarna och deras utvandring till Amerika på 1800-talet.



Vi var ju tvungen att berätta att Leif har koppling till Frankrike då hans pappa bodde där under tre år och jobbade med att bygga upp hela byar, i Normandie och Caen i Frankrike, efter kriget. Leif bodde där under ett halvår när han var tre år gammal.
För sin insats fick pappa Åke den här utmärkelsen som är mycket känt i Frankrike.



Väl ute på gården så började inselningen av hundarna. I dag kan vi inte ta något litet spann på grund av att spåret är slipprigt och snön på sidan av spåret är så genomblöt så att det inte finns det minsta bäring. Allt som hamnar utanför spåret sjunker direkt ner i den meterdjupa snön.



Eftersom mellantobbogan vickar så fort man kommer utanför spåret med en med, valde vi att ta stortobbogan idag. Den har mycket större bärning över lössnö.



Wolf är ju som vanligt först ut. Han har sett till att få lite klappar av en snäll kille.



Alla hade riktiga utekläder som tål både vind och vatten, ingen festblåsa här inte. De hade bokat sin resa till Sverige via en resebyrå som säljer ovanliga specialresor.



Det har varit många plusgrader hela natten och precis när vi skall ut och åka med hundarna så började det regna ganska rejält.



Alla var så positiva och hjälpte till med att sela och sätta in hundarna i spannet.



Första gänget ser glada ut trots att regnet strilar ner. Jag får dock ta av glasögona som immar igen av regnet.



Härliga tjejer va'?



Tid för fotografering.



Tolken/reseledaren sträcker upp sig i regnet. Han var dagens eldare nummer ett.



Snön var så genomblöt den stora släden sögs fast så hundarna fick slita grymt hårt. Värmen är en annan faktor som tar hårt på hundarna som trivs bäst i - 15.
Vi ställde in turerna som var efter denna, dock ville vi försöka genomföra turen med Fransmännen.



-"Tjenare alla i Frankrike och Sverige!"



Mycket trevliga tjejer som verkligen bjuder på sig själv.



Nästa glada gäng som långsamt åker över Grästjärn och Svarttjärn.



De hade varit till Falun och provat på skridskoåkning dagen före.



Bakka stretar dock på även om det går mycket sakta.



Nya i släden?



Tolken skall ju också ta sig en tur.



Ärtiga killar, eller hur? Han närmast kameran är ofta i Alperna och går på skidor med stigskinn under mer än fyra timmar. De tar sig upp på över 2 000 m, för att sedan ta bort skinnen och köra utför i lössnön genom skogen. Tänk om man hade den konditionen.



Sista turen för dagen, Bakka är glad att han får gå hem till hundgården.



Christer har kommit för att hjälpa oss med kôlbullarna.



De smakade nog ganska bra.



Efter en vecka i Sverige har de blivit ett sammansvetsat gäng som säkert kommer att hålla kontakten när de kommer tillbaka till Franskrike.



Hela gänget (och jag i mitten) förutom tolken som tog kortet. Jag tror att han tog samma kort med minst fem olika kameror.



Efter förfrågan om att få sätta in kort på vår blogg så tog de visitkort på Finnskogsupplevelsers adresser för att kunna gå in och titta när de kommer tillbaka till Frankrike.



Ett litet avslutande besök i affären och skriva i gästboken.
Hoppas ni kommer att minnas den här dagen positivt trots regnet och det tunga slädföret.
Ni är mycket välkomna igen.

R & D gänget från godisfabriken Leaf, före detta Läkerol, kom till oss på Finnskogen. Dom kände sig nog hemma med Läkerolskylten.



De startade med att ha en stunds konferens. Ja tänk att vår lilla affär kan duga som konferenslokal.



På borden stod fullt med godis - det var ena rackare på att sätta i sig godis.Ja, ena riktiga godistroll.



Fast det var ju egentligen inte godistroll som satt där, nejdå, det var de här som skulle komma på nya sorter och kunna erbjuda oss andra godistroll en smakupplevelse med LEAFs varor.



När det var som skönast på dagen så gick vi ut och gjorde i ordning spannen för en liten tur med hundarna.



En som hade varit med på "nattduellen" hade fångat en istapp - undrar vem han gick upp emot?



Wolf är som vanligt först ut, ja faktiskt bokstvligt talat. Han sprang nämligen rakt ut på gården då Leif glömt att regla dörren. Fast han var ju hellycklig förståss.



Det var många som hjälptes åt att sela och sätta in hundarna.



Lite svårt med alla linor som skulle sättas fast än här och än där.



Wolf har fått sig en "egen" människa och njuter för fulla drag.



Här var en som hade koll på linorna.



Nu börjar det bli fullt.



Tre stycken i mellantobogan är ju lite trångt men det är ju glada och positiva tjejer - finns det hjärtrum så finns det stjä...



Spåren var snabba och hårda så det gick undan ut på isen, ni var fantastiskt duktiga på att köra.



Fast det gäller ju att hålla sig mitt i spåret annars hamnar man nere på backen - en meter ner!



Bullens blick vittnar om bestämdhet.



Vädret var alldeles lagom varmt och strålande sol.



Hundarna tyckte nog att det var lite för varmt, de åt snö så fort de kom åt.



Här har vi en riktig racestil.



Men bra går det.



Kul va'?



Snöskotrarna verkar ha gjort allt för att sabba spåret, lätt att komma ner i groparna.



Tur att vi lade spåret som en sväng in utefter land och inte som vi brukar, rakt över Svarttjärn där skotrarna racat upp stora djupa spår.



Inte lätt att hålla släden på rätt köl när medarna åker ner i groparna.



Men vi klarade oss - nästan...



Tillbaka vid hundgårdarna igen.



Kôlbullelunch.



Och lite vila och snack.



En kaffe med bulle också?



Bullen har siktat in sig på en trevlig kille...



Kan man få umgås lite intimare?



Han tyckte att det var jättemysigt att ligga på renskinnet och bli kliad.



Skönt i solen.



- "När jag kom där så var det bara att hå..."



Snart var det bara turen tillbaka till Ockelbos station som återstod.
Trevligt att ha er här, hoppas ni vill komma igen.

Ingrid har tagit med sig sina föräldrar från Holland, sin man och sina tre små barn.



Intressant att följa inselningen av hundarna.



Pappa tycker att det här skall bli spännande, han vill absolut köra själv också.



Leif har fått stor hjälp med att sätta in hundar i spannet.



Wolf passar på att gnugga huvudet i snön. Kanske det kliar.



Med den myckna snön i hundgårdarna så är det lätt för hundarna att hoppa över och ställa sig vid dörren för att bli påselad och försäkra sig om en plats i dagens spann.



Mormor får ta plats i släden tillsammans med sina tre barnbarn.



Vi stretar uppför backarna.



Mormor och Morfar i släden.



Dagen var mycket vacker och Fansknoppen lyser i solen.



Spåret är hårt och det håller bra. Men akta er för att kliva åt sidan, då sjunker man ner till grenen.



Nu skall det bli skönt att kliva upp och byta färdsätt.



Nu skall de få stå framför föräldrarna på släden.



Lucas står längst bak på stortobbogan.



Föret är glatt och snabbt så det går bra med lite extra tyngd även på småspannen.



Inne bland tallarna.



Spåren är förvånansvärt bra. De har förskonats från buskörande skotrar.



Lucas hjäper farfar men kôlbullarna idag.



Han är en hejare på att vända kôlbullarna utan stekspade. Ser ni kôlbullen i luften?



Han fångar genast upp den i pannan igen.



Första gången de smakar på kôlbullar. Det gick verkligen hem, även bland barnen.



Pannan på plats.



Även kocken får sig en kôlbulle.



Leif hinner att sätta sig ner en stund.



Bullen fick ytterligare en ny vän idag.



Minstingen tar ett foto av sin familj, som minne.



Några ord i gästboken innan det är dags att vända hemåt igen.
Roligt att ha er här - ni är mycket välkommen igen, sommar som vinter.

Elden är i full gång och i pannorna gräddas det för fullt.



Dagens kock är Veronica som ser till att våra gäster får både kôlbulle...



...och lingonsylt på sin tallrik. Tussen, världens starkaste kvinna, har fått en plåttallrik i handen. Bullen har lagt sig strategiskt placerad under tallriken.
Jo, ni läste rätt, Tussen har faktiskt varit världens starkaste kvinna, det ni! Tänk att hon har kommit hit till Katrineberg.



Gunsan har fått på sig en jacka för den för dagen mycket starka och isiga vinden.



Lucas har ett eget projekt - att skotta. Bullen kollar in honom och undrar vad det skall bli.



Det blev en grop som man kan lägga sig i.



Lite bus med Dyng-Bengt förståss.



Även Tussen...



...och Svenne..



...ja, även Gunsan.

En gammal arbetskollega har dristat sig upp på skogen med sin familj.



Njaa! Vet inte om jag vill köra själv.



Bakka och billan undrar om vi är klara snart så dom får sticka iväg.



Jennie, Lucas och Lee hjälper till med hundarna idag.



Mor och mellansonen i släden.



Skotrarna har härjat runt här också och gjort djupa gropar intill spåret. Vi klarade oss dock utan fler vurpor.



På gränsen mellan Hälsingland och Gästrikland, ute på Måndagsmyren.



Lucas har startat med elvaåringen i släden som dock inte var så bra att skjutsa i.



Storebror och lillebror i släden.



Robert testar dock att köra själv. Syns det inte att han gillar det?





Tillbaka vid grillplatsen.



Det var inte så tokigt att köra själv.



Tillbaka vid hundgårdarna.



Bullen och Lisa blir bjudna på lite extragott vatten.



Man kanske skulle ha provat på själv, kanske nästa gång.



Ja, kanske även mamma.



Leif tar hand om hundarna och Jennie tar hand om kôlbullarna.



Dom går nog i idag också.



Det var en skön och ganska varm dag.



Man slipper ha handskarna på.



Ja, den var ju rolig.

Roligt att ni kom till oss, vi ser fram emot nästa gång. Vi ses!

Från Hudiksvall och Stockholm kom dagens gäster för en färd med hundspann.
Dagens väder lovade en mycket fin upplevelse.



Ett herrrans liv så fort Leif började sela ut hundarna.



Med ett långt ihållande av löpande bland tikarna så har kampviljan mellan hanhundarna varit på topp av testosteronet.
Just nu så är det Ulva som verkar vara i höglöpen, det brukar dock gå bra när de går i spannet. De kan liksom skjuta upp sådana värdsliga saker till efter arbetet med att dra släden.
Tur att vi har både Lucas och mamma Jennie till hjälp idag.



Bakka har dock lagt intresset för löptikarna bakom sig och glömt sitt slagsmål med Sluggo.



Det är bäst att bekanta sig med hundarna innan fäeden.



Billan passar på att sträcka sig upp så hon inte går miste om någon klapp.



Lucas' kusin Lee har följt med till Katrineberg och hoppar också in och hjälper till.
NIO SKOTRAR KÖR UPPFÖR HÄLLTJÄRNSVÄGEN! HUR KOMMER SPÅREN ATT SE UT!?



Iväg bär det och till början går det bra och spåren är fina, som vi haft dem under två och en halv månad. Leif körde en sväng med sladden i går kväll.



Men tror du inte att de har kunnat låta bli att busköra bredvid spåret ute i lössnön och förstört spåret för oss - på bara några sekunder!



Spåret som är markerat med svarta linjer är preparerat och mycket hårt. Kliver man ur släden och kliver utanför linjen så sjunker man ner till midjan i lössnö.
Spåren som skotrarna gjorde sjönk ner flera dm och gör att det blir lätt att komma ner med en med.
Där skotrarna kört härs och tvärs genom spåret syns inte det bärande spåret och hundar och släde sjunker ner i lössnön och vickar. JAG VICKADE MED TVÅ PERSONER I SLÄDEN!

Detta har gjort att vi fått ställa in turer som vi inte kunnat genomföra på ett betryggande sätt.



Wolf och Osten stretar på i det kalla och knirrande underlaget som kommer upp till ytan. Det var mycket tungt och "stretande" underlag.



Vi fick koppla på en hund till i ett trespann.



"Mördarbacken".



Vädret var fantastiskt.



I "Trollskogen" är snön fortfarande kvar på träden och ramar in spannen.



Ett litet stopp för att vänta in de andra.



Skidåkare i spåret som tagit sig en tur i solskenet.



Här är han som inte ville köra men gjorde det ändå och tyckte att det var så roligt. Vad var det jag sa'?



Genom tallskogen.



Ja, till och med frun körde själv och det gick mycket bra.



Härligt va'?



Fansens is verkar hänga i luften, vattnet är nog urtappat en hel del.



Bullen som annars är så pålitlig gjorde flera försök till parning med Ulva som gick bredvid, all energi slösade han på att uppvakta henne så Pelle fick dra det tyngsta lasset.



Wolf sköter sig bra som ledarhund.



In i den täta trollskogen når inte solstrålarna.



Nu återstår nerförsbackarna så är vi hemma igen. Bakka har lärt sig vilket som är spår och vilket som är buskörning av skotrarna.



Kamerainställningen hade rubbat sig och förmodligen kommit på makro så kortet blev suddigt. Dock syns det att det är "Hudik" som sitter och äter kôlbullar.



Lucas och Lee passar också på att få sig en kôlbulle.



Liksom "Stockholmarna".



Lucas bjuder på en bulle till kaffet och saften.



Nu återstår färden tillbaka till Stockholm, ni fick ju en händelserik hundspannstur.
Tack för att ni kom till oss och ni är mycket välkommen igen.

Ett glatt gäng från Uppsala kom till oss i Katrineberg för att köra lite hund och umgås.



Leif fick hjälp med hundarna direkt.



Det var ju ett födelsedagsbarn som skulle firas.



Ja, det var ju egentligen två...



Att det var hundfolk visade sig genast med handlingskraftigt agerande när vi skulle sela in hundar.



Inga problem med inselning.



Hur var det? Jo,en blick säger mer än tusen ord...



Bakka och Billan tar ett ylande farväl av hundarna som blir kvar i hundgården. Framför allt är det alla löptikar som får hälsningen.



Födelsedagsbarnet nr 1 tar första passet med att köra själv.



Mysan åker med mamma i släden.



Pappa kör själv.



Nu har vi kommit in i "Trollskogen".



Pappa och Mysan myser ihop.



Medan mamma kör.












Varför skriva kommentarer till bilderna, när en bild säger mer än tusen ord.



Väl hemma på gården igen.



Therese körde med ett leende hela tiden och kom tillbaka med samma leende på läpparna.



Alla hjälptes åt med att få in hundarna i hundgårdarna igen.



De står på kö att komma in till sin hundgård.



Nu har Leif kommit igång med kôlbullarna och det smakar bra efter turen. Mysans gosedjur, en Sebirian husky, får sitta med på renskinnet.



Undrar om han är sugen på en kôlbulle?



Armens motorcykelkläder är faktist mycket lämpliga att både köra motorcykel och hundspann med.



Mmm, smakar bra!



Lite plats för ett skratt också.



Kaffe på maten.



Bullen gör sig påmind om sin existens...



En ulltuss från Bullen får bli ett minne av dagen.



Leif ser avslappnad och lycklig ut, kan det bero på all hjälp han fått?



Tack för att ni kom. Vi ser fram emot ert nästa besök.
Välkommen igen.

De kom med en liten buss från Högbo brukshotell för att tillbringa några timmar ute i det fria med hundspann och kôlbullar runt elden.



Stämningen är god i det från hela Sverige samlade gänget.



Hundspann var nog något nytt för de flesta.



Spirit tycker dock att det tar alldeles för lång tid innan vi kommer iväg "man somnar ju".



Två kollegor på väg...



Fin natur har vi att bjuda på.



Naturligtvis körde en del själv.



Glada miner var det genomgående.



Över sjöar.



Kanske det väcker intresse för att skaffa ett eget spann?



In till Lavskrikorna som förmodligen hört oss och kvittrande svävar över trädtopparna.



Bullen och Ulva tar stöd av varandra i en vilopaus.



Snön ligger fortfarande tungt på träden.



Undrar hur länge det ligger kvar.



Dagens temperatur  är under -10 grader och på väg mot varmare tider.



Sista svängen innan kôlbullelunchen serveras.



Hundarna har kollat in husse som kommer med välsmakande vattenblandning.



Husse har nu börjat bjuda på vattnet och alla kollar in.



Gänget har tagit plats runt elden.



Beredd att inta en kôlbulle...



...som Kjell gräddar med van hand. Hans pappa var också en hejare på att grädda kôlbullar.



Han tar det hela med ro.



Kaffepannan på kokning.



Jag tror att ni gillade dagen, eller hur?



Lite knivigt att äta med tallriken i knä.



Lite roliga historier börjar poppa upp.



Ja det gick faktiskt att sitta barhänt - början på våren?



Inte bara elden som rykte, kaffekoppen rök också.



En liten träff ute i lössnön.



En glad tjej.



En del valde att sitta en bit från elden och röken.



Ombyte av kläder, från skog till stad. Tommy, som planerat dagen, känner sig nöjd. Nu väntar spa och en efterrättsbuffé på Högbo brukshotell för gänget. Tack för att ni kom till oss.
Ni är hjärtligt välkommen tillbaka.

Marcus tog med sig kusinen på ett hundspannsäventyr på Finnskogen.
Kartan har åkt fram och vi diskuterar turen.



Varna kläder och övrig utrustning kommer på.



Ett storspann och ett litet spann. Det kan vara bra att köra en stund för att därefter få sitta i släden och vila. Det kommer att användas muskler som man inte visst att man hade.



Två förväntansfulla och mycket trevliga grabbar som vi fått nöjet att träffa.



Wolf kommer naturligtvis att vara med idag.



Marcus har satt sig tillrätta i släden, Micke börjar med att köra själv.



Det är lite nysnö i spåret så slädarna går ganska lätt. Det går bra för Marcus som nu övertagit spannet.



Marcus har tagit fram micken och pratar in hur han upplever att sitta i släden. Marcus jobbar faktiskt på en närradio i Uppsala. Tror att Marcus har det mysigt i släden. Skall bli kul att höra på radion så småningom.



Här åker vi i snö som blivit randig av de långa skuggorna.



Bakka, som går i led är lite ointresserad av att springa på grund av ett stort antal löptikar som finns kvar i hundgårdarna hemma. Marcus och jag diskuterar saken och Marcus undrar varför inte Wolf kan gå i led eftersom han är den klart ivrigaste av alla som går i spannet i dag. Jag funderar på vad Marcus sagt och tänker att det skall jag komma ihåg.



Vidare genom snölandskapet.



Härligt va'!



Solen har faktiskt börjat värma lite.



Marcus körde sista sträckan hem och Micke satt i släden,



Väl i kojan så var det bara att göra upp eld och försöka få lite värme. Maten gjorde vi i ordning över öppen eld.



Fläskfilén helsteker vi över glöden och potatisen bakar vi bland glöden.



När maten väl är klar så är det bara att se till att elden har en ordentlig fyr.



Micke är van orienterare och brukar sova ute i fält, dock inte på vintern.



Vi är mitt ute i skogen utan elektricitet och andra moderniteter men tekninken fungerar ändå, ett litet spel nere i den värmande sovsäcken är helt på sin plats.


 
Ja, det är bäst att behålla mössan på, det är över -20 grader på utsidan och kylan kryper minsann in genom väggarna.



Varmt kaffe och varm saft behövs på morgonen för att få lite värme inombords.



Marcus försöker få igång kroppen efter en natts sömn.



Tillbaka vid hundgårdarna och redo för en färd med hundarna.



Jaa du Marcus, du var en hejare på att köra hund. Idag får ni allt köra ett varsitt spann - inget vilande i släden behövs. Ni klarar det så bra.



Micke kollar in vilken släde han skall ta. Det blir nog tävlingssläden. Marcus får ta testsläden.



Bakka går i led tillsammans med Osten på Marcus' spann. Han är dock inte framåt utan springer bara och tittar bakåt.



En bil kommer på stora vägen så Marcus får stanna en stund så bilen får passera.



Mickes spann med Bullen i led tillsamman med Lisa går utan något problem. Inga bilar så det är bara att släppa på.



Bra stil på släden.



Och har ni sett! Wolf har faktiskt fått byta plats med Bakka som totalvägrade när inte Billan var med. Marcus hade rätt när han tyckte att Wolf skulle kunna gå i led.



Över Locksjön...



...och vidare ner i "trollskogen".



Här är det vackert.



Här kommer dom...



...åkande på den gamla körvägen.



Under nedhängande grenar.



Uppför små backar.



Ut på sjöar.



Stigarna har haft många hästekipage med tungt lastade timmerkälkar.



Och många vandrare med ryggsäcken på ryggen.



Men nu är det Marcus som kommer med hundspann.



Och Micke som får böja sig ner för det snötyngda trädet.



Över myrar går stigen.


 
Fansknoppen sticker upp i bakgrunden när vi kör runt på Fansen.



Snart går det nerför genom backarna.



Locksjöknoppen i bakgrunden när vi rundar Locksjön. Bäst att hålla sig på spåret så man slipper bli blöt.



Väl hemma vid hundgårdarna igen, Wolf har skött sig exemplariskt.



Tack Marcus för att du såg att Wolf skulle kunna bli en bra ledare. Vi döper nog om honom till Marcus, eller hur?



Micke hade Lisa som ledarhund tillsammans med Bullen, de tycks också ha fattat tycke för varandra.



Lite påfyllning av vätska efter turen.



Nu är er vistelse strax avslutad och mobiltelefonerna har kommit fram. Det återstår bara färden tillbaka till Ockelbo och tågresan tillbaka till Uppsala. Hoppas tågen gick i tid och att det gick bra att komma hem. Ni var ena riktigt trevliga och tåliga grabbar, det var en fröjd att ha er här. Vi ses nog igen.

Från Bollnäs kom Göteborgare och Växjöbor tillsammans med Bollnäsborna för att besöka Katrineberg och Finnskogsupplevelser.



Hundarna selas in som vanligt.



Bollnäsborna är först ut i spåret.



Nästa runda...



...har farmor tagit sina barnbarn i släden.



För en tur ut till Lavskrikorna.



Clyde och Sluggo går längst bak och gör sitt jobb bra.



Det var ganska kyligt så vi valde att sitta inne i affären och äta kôlbullarna.
Tack för att ni besökte oss - välkommen igen.

Ett glatt gäng anländer och gör sig beredd för en hundspannstur - alla förutom en person som inte har den ringaste aning om vad som skall ske.



Den gamla Lanthandeln sätter dock funderingar i huvudet på vad som skall hända.



Alla varor som Radion, Amos m.m. som han faktiskt har minnen av, kommer tillbaka.
Men vad skall hända? Kan det vara något med en "Kuse" framför en släde? Det var det ju inte, men om vi säger tio "Kusar" framför släden, då föll poletten för hundspann.



Halva styrkan ville köra själv och den andra halvan ville sitta i släden och åka.
Leif instruerar de som skall köra själv.



Alla har nu koll på hur körandet går till.



Bullen är först ut i dag.



"Objektet" tar plats först i släden.



Resterande hundar kommer på plats.



Iväg bär det, första gänget får åka fort.



Och lilla spannet får ju också åka fort.



En liten titt över axeln hinner man dock med.



Det gäller att hålla lagom avstånd till storspannet.



Två som tar det säkra före det osäkra och "sitter säkert" i släden.



Det börjar skymma lite smått.



Det går dock fortfarande att knäppa kort.



Ända från Stockholm har det anslutit jobbarkompisar som vill vara med.



En härlig dag med solsken och lite lätta snöflingor som flög omkring.



Väljer också att "sitta säkert".



Dags att byta förare?



Ulva kollar om det är klart för avfärd.



Hundarna älskar verkligen det här.



Han ser glad ut...



...och det ser ju ut att gå bra, eller hur?



Nu börjar det skymma ganska rejält.



Tur att det är sista turen, annars skulle det inte bli fler kort.



Nu har alla samlats till ett Ö-råd.



Ett bra Ö-råd där ingen behöver röstas ut, men en kommer att gå frivilligt.
Ett långt och genomgripande tal för den blivande pensionären som blir näste man till pensionering.
Det är nog 40-talisterna som har gjort sitt färdigt nu och som skall lämna över till sina yngre kollegor.



Alla stämmer in på föregående talares omdömen...



...över den avgående chefen...



Man kan skönja bland snacket att han varit en riktigt toppen-kille till chef och det var många "kommer du ihåg" som kom upp i dagen.



Det kändes lite kymigt att behöva fotografera med blixt och störa den fina stämningen som fanns. Ja, det var faktiskt mycket Ö-rådsstämning.



Det var -14 grader och ludderna att sätta på fötterna gick åt, dock började kylan bli påträngande och uppbrottet var nära.



Tack för alla roliga berättelser som vi fick ta del av. Det är roligt att jobba när man får så trevliga gäster som ni.



Nu är fotograferingen avslutad och den magiska stämningen återgår för en stund.
Tack för att ni kom till oss, ni var ett riktigt trevligt gäng som verkade trivas tillsammans. Hoppas ni kommer igen någon gång.

Svenska arbetskamrater från Gävle hade tagit med sina kollegor från Bhutan upp på Finnskogen för att visa dem vår svenska vinternatur när den är som allra vackrast i sin fina vinterskrud.



Ja det måste ha varit helt förunderligt med slädarna som dras av ett stort antal hundar och dras på ett vitt lager av snö.



Det gäller att verkligen ta in allt i minnet för att ta det med hem till Bhutan.



Wolf vill ha klappar - och det får han.



Den första turen gick som ett jehu, hundarna tyckte att det var jätteroligt att springa idag.



Den gamla körvägen är perfekt att köra på och är guld värd
.


Roligt va´?



"Bhutan" tar sig en tur och verkar verkligen gilla det.



En sväng in till Lavskrikorna.



Nerför en liten backe... 



...tjoho!



Nu skall lilla Alice åka tillsammans med mamma och pappa. Hon var så tyst så man trodde att hon hade somnat, dock satt hon nog och tittade på alla hundar som sprang framför henne.



Men hon tittar dock bakåt mot kameran när fotografen ropar.



Älgarna hade strövat härs och tvärs genom spåren.



Hej! Hej!



En liten paus för att vänta in ytterligare två personer som kommit till oss.



Simon har tagit med sig sin mamma på en hundspannstur.



Gnistrande vackert.



Lagom med lite kôlbullar efter aktiviteterna.



Går även att äta med fingrarna.



Gävlebor som träffas på Finnskogen...



Kaffet på värmning, på 2:an.



Nu sitter Bhutanerna och laddar för nästa aktivitet.



Simon har tagit sig ett snöbad medans dom vuxna ägnar sig till at äta.



Lilla Alice har ätit upp sin kôlbulle och tittar nyfiket på vad Simon har för sig där ute i snön.



Bullen har ställt sig i läge för en klapp.



Nu bär det av till nästa aktivitet...



...snöskoter...



---ut på sjön för att borra hål i isen...



...oj vad den sjönk ner när den gått igenom isen.



Näste man till borrning.



Klart man måste prova att köra också.



Kul! Kul!



Ett flygplan tar över intresset en stund.



Näste man till körning.



Kul, må ni tro.



Så här ser det ut på en del platser i Bhutan. Exotiskt, eller hur?



Hoppas vi har bidragit till en fin upplevelse att ta med tillbaka till Bhutan. Kommer ni tillbaka till Sverige så är ni hjärtligt välkommen till oss och hundarna.



Tack för att ni tog med er era gäster och kom upp till oss på Finnskogen. Hoppas vi ses igen.

Ja tänk att det äntligen blev av att utnyttja vinsten, hundspann på Finnskogen.



Leif plockar ut ett snabbt tio - spann.



Det skulle bli vackert väder idag och Leif har laddat med två par glsögon.



Det verkar bli kul, eller hur?



Raskt iväg på nya leden, Bakka trodde inte sina ögon/öron när han äntligen fick föra teamet på den mer spännande leden över Locksjön.



Ja, dom verkar ju glada då tycker de nog att det är kul. Här bär det av genom "Trollskogen".



Solen strålar på och landskapet gnistrar och flödar.



Äntligen har vattnet på sjön kommit i dager och frusit till ordentligt.



Raskt gick det...



...över ängar..



...och myrar...



Ja även på vanliga småvägar...



...för att komma tillbaka till hundgårdarna.



Nöjda och belåtna väntar de på att få komma tillbaka till hundgårdarna.



Leif får hjälp av Curre att ta in hundarna.



Kôlbullar så klart.



Skönt att trä på de vadderade armekängorna mot den stränga kylan.



Lite skrivarbete i gästboken.
Mycket roligt att träffa er, synd att era kompisar fick förhinder. Men ni är mycket välkommen tillbaka - sommar som vinter.

I dag fick vi besök av en buss med folk från Sandvik. Man är ju inte van vid att det kommer bussar på vintern, de brukar ju komma på sommaren.



De hade paket och lite skaffning med sig. Fredrik, som ordnat det hela bär in sakerna i affären för att senare tas ner till brasan.



Spadar har de med sig, kanske de trodde att de skulle skotta ren gården?



Hemligt var det också, ser dom inte lite förvånade ut?



Det är inte bara att sätta sig ner och vänta på hundspann och mat, här gäller det att arbeta för födan. Fredrik delar in i lag och sätter spadar i händerna på folket - hur skall det här sluta?



Här är det en som skall börja med att köra ett eget spann. En tuff början på det nya pensionärslivet.



Hundarna börjar selas in.



Bakka välsingnar det vackra vädret.



Iväg bär det över Grästjärn och Svarttjärn.



En av de två kvinnor som var med körde över den knaggliga isen som var mycket svår att komma över. Alla var så duktiga på att stå på släden.



Skönt att sitta i släden på renskinnen också.



Den andra kvinnan som körde, också lika bra.



Solen står lågt och ger fina skuggor.



Det blev fem rundor och de första gick i rasande fart. De två sista blev dock lite sega.



Nästa team ut.



Solen hittade ner mellan träden ibland.



Bakka är glad över vägvalet idag, glad över att slippa det tråkiga milsspåret.



Våra myrmarker är mycket värda för vinteraktiviteter som hundspann.



Nu har mörkret börjat lägga sig och vi är klar för dagen med körningen.



Här står spadgänget och kan ni tro vad de har tillverkat under tiden vi kört hundspann...



Jo två olika typer av iglos. Häftigt! Det kan inte ha varit lätt att få hela kuber av den torra och porösa snön, men var är taket?



De som tillverkade den här hade något slarvigare teknik, fast jag tror nog att jag helst skulle vilja tillbringa en natt i denna - den har ju i alla fall ett tak...!



Leif har fått igång kôlbullegräddningen, och kan ni tänka er, en av gästerna visade sig vara en hejare på att grädda kôlbullar.



Han gräddade tills alla fått äta sig mätta. Hans farfar har ju varit skogsarbetare och legat ute i kojorna och levt på kôlbullar. Hans berättelser har ju satt sina spår hos barnbarnet. Ett mycket stort tack för din hjälp.



Kaffepannan fylld med kaffe som avslutning, tillsamman med en bulle.



Det var -9 grader så det började bli lite kallt om fötterna, dock var det bara att sätta dom på de tjocka arméludderna och låta elden värma.



Nu kommer paketen fram och det blir ett tal till de två nyblivna pensionärerna.



De sitter och tar emot de vackra orden av alla de unga männen och kvinnorna som tar över stafettpinnen och för företaget vidare.

Tack för att ni valde att komma till oss, det var trevligt att träffa er.
Hjärtligt välkommen igen

Ett gäng grabbar som brukar göra en gemensam aktivitet en gång om året har hittat hit upp på Finnskogen. Ja alla har åkt ända från Holland förutom Arco som bosatt sig här och var den som arrangerat det hela.



Maskinerna var ju kanske de intressantaste...



...eller kan det vara hundarna?



Bäst att provsitta så man vet att alla får plats.
Det är ju kortturen som gäller idag men vattnet på isarna gör det omöjligt och vi får ta till en nödlösning och ta alla med på den milsslinga som vi för närvarande har öppet.



Hundarna är beredda.



Tyst och vackert väder.



Två i släden...



...och en som kör själv.



Resten sitter på skotern och släden som dras efter skotern.



Vi byter med jämna mellanrum så alla får prova på allt.



Vyerna är vackra och vintriga.



Roligast var nog att få köra själv.



Sitta i släden och åka är nog inte så dumt det heller.



Fast de som satt efter skotern hade nog kul tillsammans med att berätta gamla minnen m.m.



Det märks att man är ganska högt uppe.



Teamet Bullen, Ulva och Pelle stretar på.



Även om man åker efter skotern så gäller det att hålla ordning på släden så den inte åker av spåret...



Snart tillbaka vid hundgårdarna igen. Sista kurvan så det gäller att hålla tungan rätt i mun.



Kurvan var för skarp och farten var för hög så "Mushern" på lilla spannet fick sig ett rejält snöbad,  efter kom hela fullastade kälken som drogs av skoter. Så man kan säga att en tredjedel av grabbarna fick sig ett rejält snöbad när de körde rätt ner i den mjuka snön.



Alla hundar skulle in så det gick snabbt med så många "handlers".



Inga hundrädda här inte.



Leif har fått fart på elden...



Första kôlbullen till servering.



Ja till och med Holländarna gillade vår gamla skogshuggarrätt.



Arco hjälper till att servera sina och våra gäster - lingonsylt skall det förståss vara på.



Ett första pimpelmete för våra långväga gäster. De fick dock stå på spåret som frusit och pimpla på sidan av där vattnet ligger djupt mellan isen och snön.



Man kan nästan undra vad de har för sig när de står uppradade...



En liten aborre fick den som tog första snöbadet - inte mer än rätt.



Hoppas er dag hos oss blev till ett ett positivt minne och att er fotrsatta vistelse i Sverige blir bra.

Roligt att ha er här hos oss, ni är mycket välkommen tillbaka.

Det är inte bara utlänningar som hittar till oss, ibland kommer det faktiskt folk från Västerås också.



Roligt att ni hittade oss och ville komma på en tur med hundarna. Simon hade nog haft som dröm att få åka hundspann, tur att han tog med sig mamma och pappa också.



"I den här släden skall vi sitta mamma".



Bakka under överinseende av pappa Christer. Wolf tog sig förståss ut på egen hand och säkrade på så vis en plats i spannet.



Bra att Billan har någon att fästa ögonen på så att hon inte vänder sig i selen och trasslar till det.



Hela familjen samlad i släden.



Efter en vådlig vurpa så sitter vi rätt igen.



Vid vägövergången har det blivit höga snöplogkanter. Hela spannet har nästan försvunnit bakom snön.



Tillbaka vid hundgårdarna igen.



En liten kille vid en stor ek.



Skönt att krypa upp i pappas knä en stund.



Och roligt var det också.



En stund bredvid mamma också.


Avslutning med att skriva i gästboken.

Det var så trevligt att träffa er och sitta och prata så jag glömde nästan bort att knäppa kort vilket jag upptäckte när jag skulle redigera. Det blev i alla fall några kort att sätta in i bloggen. Jag läste artikeln som var mycket gripande. Vi kommer nog att ses igen. Välkommen tillbaka.

Två tyska ungdomar har hittat till Finnskogen och hundspannet.



De fick vara med och firaGabriel som fått den här turen av sina kompisar. Ja han fyllde ju faktiskt förra året men då var det en vådlig magsjuka som satte stopp för äventyret. 



En kompis sedan många år tillbaka var med och firade.



Martin var dock den som hade arrangerat det hela.



Bakka börjar komma i form och uppmanar de andra att ta i lite extra idag.



Wolf var först ut, för annars hade han tagit sig ut för att försäkra sig om en plats.
Han fann sig en riktig vän i Gabriel och slutade genast att gapa och skrika för att ägna sig helhjärtat att njuta av klappar och smek.



Iväg bär det när alla intagit sina positioner.



Christiane sitter tillsammans med pojkvännen och ser faktiskt mycket glad ut. Kan det vara hundspannet som lockar till leendet kanske?



Uppför och nerför i backarna.



Ni skulle ju faktiskt åka på en heldagstur men det blev en kortare tur beroende på allt vatten som samlats på sjöarna igen.



Wolf har "sin" kille på släden.



Det gäller att ha tungan rätt i mun och fötterna på rätt ställe och inte komma utanför spåret, då bär det rakt ner på marken.



När stora spannet stannar så är det bara att trampa ner bromsen och stanna med de små spannen också.
Bra fototillfälle.



Det är ju verkligen roligt att köra hund.



Balansen finns där.



En liten vilopaus i släden.



Bakka fintade mig och propsade på att vi skulle ut på Locksjön - det är ju bra mycket roligare att springa på det spåret. Dock fick han ge med sig efter ett tag.



Christiane ser glad ut.



Fast ser inte pojkvännen bra mycket gladare ut? Han tyckte att det var en höjdare att köra skotern. Han körde dock också hundspann



Snart börjar vi komma hemmåt igen.
 


Ganska bra spår.



Tur att det fina vädret höll i sig.



De Tyska ungdomarna fick en tid tillsammans i släden.



Landskapet visar upp sig från den fina sidan idag.



Vägövergången...



...och sedan hemma. Wolf får sig rejält med beröm.



Och dom andra blir omklappade också.



Bara glada miner.



Stora spannet får också rejält med beröm.




Lite kôlbullar runt elden som avslutning.



Jag tror att det smakade bra.



Ja även för folk från Tyskland.



Vilka härliga ungdomar vi får träffa.



Jaa, dom kommer ju ända från Tyskland också. Hoppas vi ses igen.

Bullen vet att det kommer att komma folk idag. Han har lagt sig strategiskt för att ha ett övergripande koll på läget.



Jennie & Lennart kom för en tur med hundspann. Lennart hittade ju naturligtvis hit, han har ju tillbringat många somrar i stugan i Ängalillbo när han var liten.



Leif behöver ju hjälp med att sela in hundarna.



Wolf ser som vanligt till att han är en av dem som kommer med.



Bakka tittar med en blick som säger mer än tusen ord...



Sista paret ut.



Lennart har tagit på sig en ganska nöjd min.



Härligt väder med solsken, dock hittar inte solstrålarna ner mellan de tätt stående träden.



Jennie strävar tillsammans med hundarna uppför den branta stigningen.



Visst är det kul? Eller hur?



En glad tjej som lyser med hela ansiktet. Kan det vara de vackra vädret tro?



Lennart har tagit plats bakom släden.



En dag när man verkligen njuter som "Musher".



Häftigt va?



Nu passerar vi vägen och är strax hemma på gården.



Leif för hjälp med att ta in hundarna i hundgården igen.



Hundarna känner sig nöjda med att ha dragit glada människor och kommit hem igen.



Återstår kôlbullarna.



Konstigt nog så smar de alltid lika bra.



Kaffet står på full värme, färdigt att intas tillsamman med en bulle.



Till sist, skriva i gästboken.



Tack för ert besök här, det var jätteroligt.
Det kanske blir en tur till innan säsongen slutar, eller hur...?