finnskogsupplevelser

I dag fick vi besök av en buss med folk från Sandvik. Man är ju inte van vid att det kommer bussar på vintern, de brukar ju komma på sommaren.



De hade paket och lite skaffning med sig. Fredrik, som ordnat det hela bär in sakerna i affären för att senare tas ner till brasan.



Spadar har de med sig, kanske de trodde att de skulle skotta ren gården?



Hemligt var det också, ser dom inte lite förvånade ut?



Det är inte bara att sätta sig ner och vänta på hundspann och mat, här gäller det att arbeta för födan. Fredrik delar in i lag och sätter spadar i händerna på folket - hur skall det här sluta?



Här är det en som skall börja med att köra ett eget spann. En tuff början på det nya pensionärslivet.



Hundarna börjar selas in.



Bakka välsingnar det vackra vädret.



Iväg bär det över Grästjärn och Svarttjärn.



En av de två kvinnor som var med körde över den knaggliga isen som var mycket svår att komma över. Alla var så duktiga på att stå på släden.



Skönt att sitta i släden på renskinnen också.



Den andra kvinnan som körde, också lika bra.



Solen står lågt och ger fina skuggor.



Det blev fem rundor och de första gick i rasande fart. De två sista blev dock lite sega.



Nästa team ut.



Solen hittade ner mellan träden ibland.



Bakka är glad över vägvalet idag, glad över att slippa det tråkiga milsspåret.



Våra myrmarker är mycket värda för vinteraktiviteter som hundspann.



Nu har mörkret börjat lägga sig och vi är klar för dagen med körningen.



Här står spadgänget och kan ni tro vad de har tillverkat under tiden vi kört hundspann...



Jo två olika typer av iglos. Häftigt! Det kan inte ha varit lätt att få hela kuber av den torra och porösa snön, men var är taket?



De som tillverkade den här hade något slarvigare teknik, fast jag tror nog att jag helst skulle vilja tillbringa en natt i denna - den har ju i alla fall ett tak...!



Leif har fått igång kôlbullegräddningen, och kan ni tänka er, en av gästerna visade sig vara en hejare på att grädda kôlbullar.



Han gräddade tills alla fått äta sig mätta. Hans farfar har ju varit skogsarbetare och legat ute i kojorna och levt på kôlbullar. Hans berättelser har ju satt sina spår hos barnbarnet. Ett mycket stort tack för din hjälp.



Kaffepannan fylld med kaffe som avslutning, tillsamman med en bulle.



Det var -9 grader så det började bli lite kallt om fötterna, dock var det bara att sätta dom på de tjocka arméludderna och låta elden värma.



Nu kommer paketen fram och det blir ett tal till de två nyblivna pensionärerna.



De sitter och tar emot de vackra orden av alla de unga männen och kvinnorna som tar över stafettpinnen och för företaget vidare.

Tack för att ni valde att komma till oss, det var trevligt att träffa er.
Hjärtligt välkommen igen