finnskogsupplevelser

I dag har vi tid över för att ta en titt på lederna och köra en sväng med sladden.
Leif hade tidigare på dagen kört en sväng över Grästjärn inför en tur på lördagen.
Det dröjde innan han kom hem så jag ringde honom på mobilen - då satt han fast i vattnet med skotern ute på tjärnen. Det tog lång tid innan han kom loss.



Endast räven hade gått i spåren efter det sista snövädret. Den här bron som går över Testeboån, rinner ner till Gävle, har Leif och Kjell byggt. Den är toppen!



Våra myrar och sjöar är otroligt värdefulla, de underlättar att hålla ett bra hundspannsspår.



Vi kör på den spännande "Gammelvägen" mellan Gruvberget och Katrineberg. När vi passerat Vändbacken kommer vi ut på ett hygge som gör att blåsten tar tag i snön och lägger den i tjocka drivor. Direkt så kör vi stutt med sladden i en tjock driva. 



Det är bara att skotta.



Utsikten var dock vacker, bara passa på att njuta.



Vid det här vattenhålet vattnade man sina hästekipage förr i tiden när all trafik gick här.

Innan vi åkte ut på Nysjön så kopplade vi ifrån sladden - vi ville ju inte riskera att fastna!



Vi körde lugnt och sakta för att inte riva upp den snötäckta ytan, men helt plötsligt sjönk vi bara ner.

Jag som hade tänkt att ta med extrasockor, en stövel var spräckt bak på hälen och skulle komma att ta in vatten. Jag tänkte köpa nya stövlar i höstas men det blev inte av - nu skulle jag få sota för det.

Det var bara att kliva ner i det 3 dm djupa vattnet.



Efter ha skottat och försökt få upp skotern på något slags bärande underlag och inte lyckats så tog Leif yxan och plumsade mot land. Han fick tag i några granar som vi skulle försöka få under skotern så den fick fäste och kunde komma upp.

Jag plumsade runt med stöveln full av vatten, var nära att ramla omkull flera gånger då det var mycket ojämt under ytan.
Jag sade till Leif att vi måste akta oss så vi inte ramlar omkull. Hann knappt säga orden förrän han slog omkull med ett plask och hamnade på ryggen. Han klev ner i någon slags håla. Sjön är en källsjö vilket betyder att de kommer upp vatten från underjordiska källor vilket gör att det uppstår stora håligheter, vakar. Då avblåste vi det hela och ringde till en granne som kom och hämtade oss.

Natten skulle bli kall, det blev -11. Vi såg framför oss hur skotern skulle bli  inbäddad i is och skulle bli kvar ute på sjön ända tills isarna smälte på våren.



På morgonen dagen efter tog Leif med sig redskap för att skotta loss skotern, ringde till två starka bekanta som skulle möta upp vid Nysjön. Grannen följde också med.  Leif och grannen plumsade ut till skotern som stod som ett utropstecken mitt på den lilla sjön. Och tänk! De fick upp den! Man kan se att den gått upp på andra sidan.



Han kopplade på sladden och återvände hemåt i solskenet - härligt med fast mark under skotermattan.

Det här påminner mig om en händelse för några år sedan.
För några år sedan skulle vi inleda ett samarbete med "Vargas vildmarkslodge" som ligger här på Finnskogen. Jag åkte dit och erbjöd dem hundspann så att de skulle kunna erbjuda sina gäster en ganska exklusiv aktivitet som man sammankopplar med fjällvärlden. Ja, det skulle ju förhöja deras marknadsföring ut mot potentiella gäster.

Det var en grupp på 20 personer som skulle åka hundspann över sjön, ut till en ö och dricka kaffe. Ingen skoter fick synas/höras på sjön när det fanns gäster så vi fick åka dit tidigare under veckan när det var folktomt. Vi fraktade med oss skotern och körde ut på sjön för att kolla upp hur vi skulle köra samt få till ett spår som hundarna skulle följa. Det tar ju några vändor för att få ut 20 personer när man tar tre åt gången, sedan skulle de ju hämtas tillbaka också. Närmare bestämt 14 vändor! Det kändes inte så stadigt med skotern, man kunde skönja mjukt under snöytan.

Det gick ytterligare flera dagar innan det var dags att lasta hundar och släde och bege sig dit. Vädret var fortsatt mycket varmt.
Antalet människor som skulle åka hade halverats, de hade valt att åka hemåt istället.

Vi hade den största tobogasläden, en expeditionssläde som fordrar 12 hundar. Vi selade in hundarna på land och körde ut på isen - hundarna sjönk ner till buken i issörja!
Vilken tur att gästerna hade halverats. Det var bara att försöka genomföra uppdraget. Hundarna var i bra kondition och plumsade fram genom issörjan och släden gick som en hoppande groda över issörjan. Gästerna satt på renskinn i en vattentät "påse" på botten av släden. Den höll något sånär vätan på utsidan. 

Jag hade en man som stod på ena meden bredvid mig på släden och två satt i släden - han hade lågskor på sig!
Vi körde ikapp ägaren av "Vildmarkslodgen" som stod fast med sin gamla skoter i sörjan (HUR VAR DET MED TYSTNADEN?). Mannen med lågskorna som stod bredvid mig hoppade av skotern och hjälpte den hjälplöse skoterföraren loss. Mannen med lågskorna fortsatte färden med mig ut till ön, drack kaffe för att senare åka med tillbaka till anläggningen. Han fick nog tillbringa några timmar utomhus med genomblöta fötter.  Jag har tänkt på honom flera gånger, han måste ha frusit rejält under dagen.

När jag hämtade sista gänget som skulle hemåt efter fikastunden vid ön så låg det bullar utströdda längs vägen hem, det var fullt sjå att få hundarna att arbeta vidare och inte gå på "bulljakt". 
Ägaren med sin skoter hade droppat dem under sin vådliga färd tillbaka till anläggningen.

Vi fick sela av hundarna med selarna fastfrusna på hundspannslinan. Gissa om de var lyckliga att komma in i sina varma, torra, sköna halmfyllda boxar. De hade gjort ett riktigt skitjobb till ett väl genomfört uppdrag. Vi tog naturligtvis bara betalt för de personer som åkt och inte det antal man beställt för (tur att vi inte lejt in ett spann ytterligare) men ägaren försökte pruta vilket vi inte gick med på.

Det blev endast denna enda tur, han tog därefter hundspann från annat håll (13 mil) - han trodde nog att de hade bättre kontakt med vädergudarna. Dock behöll han "hundspann på Finnskogen" i sitt utbud.

Hade vi vetat hur förhållandena verkligen var så hade vi avblåst det hela - eller borde inte arrangören masat sig ut på isen och kollat...?