finnskogsupplevelser

Ingrid och Lars har under ett antal år tillsammans med oss och andra trevliga människor stängslat in tamboskap åt bönder som bor i områden, som får besök av rovdjur. Vi brukar komma med ett stort gäng vana stängslare med stor kapacitet och göra några dagars insats. Vi har haft så trevligt tillsammans så vi har blivit vänner för livet.

De kom i lördags för att hälsa på oss och för att skida omkring i omgivningarna. Dom är riktiga hejare på att åka skidor - och långt blir det.

Vi strålade samman efter avslutande aktiviteter på varsitt håll och de hade med sig mat - och vilken mat!
Det var som den värsta restaurang.

 

Sådana här läckerheter har vi inte i Katrineberg, här finns bara gädda.



Lars har hittat en lämplig kniv att "såga" itu krabborna och hummern med.



Vi började med Ostron, första gången för Leif och mig. Tänk vilken vämjelse att äta en levande individ utan mer tillagning än att pressa lite citron över. Jag visste inte om jag skulle klara det!
Samtidigt ville jag ju känna smaken, som man ju hört skall vara bland det godaste som många vittnar om. Vår son, Tony är helt lyrisk över Ostron, så det har man ju inte kunnat undvika att höra.

Jag tog lös själva ostronet från skalet, som Lars instruerade oss om, pressade på citronen och därefter hade jag in den i munnen och pressade sönder den med tungan, lät  Ostronet stanna kvar i munnen en stund innan jag svalde ner den. Och tänk! Det smakade förunderligt bra!

Sallad, rostat bröd och ett gott vin fulländade måltiden.

Maten och pratet tog lång tid, dock blev det både tid och ork över till ett parti vist. Vi spelade damer mot herrar, det hade ju gått bra förr (vi sopade banan med dem). Dock började karlarna med ett långt försprång och ett kaxigt beteende som lade sig så småningom när vi tog ledningen för ett tag. Det stod till sist lika, 12 -12, och det avgjordes på sista sticket som vi tyvärr förlorade. Vi förlorade på mitt "snålspel" som inte brukar vara vanligt. Man får skylla på "Ringrosten".

Tack Ingrid & Lars!