finnskogsupplevelser

Dagen börjar faktiskt med lunch bestående av lasagne och kaffe med morotskaka. Två olika par har strålat samman i vår lilla "lanthandel" i Katrineberg. Ja båda paren kommer också ifrån Stockholm.

Vi skall börja dagen med att titta på spår efter de vargar som finns kvar, det har ju som bekant dödats en liten vargtik. Det gäller också att göra sig ett matsäckspaket att ta med på turen.



Som vanligt har vi ju turen att få hit världens trevligaste människor, så även den här gången.



Skidorna skall upp på taket, tur att det finns en stege.



Och viss förberedelse med karta och GPS.



Hoppa in så far vi.



Väl framme vid vargspåren så skall allting ner igen.



Ryggsäcken med matsäck och lite annat diverse för några timmar ute i skogen.



På med skidorna.



Se'n bär det av.



Dock bara en kort bit, och där finns dom - vargspåren.



Vad kan det vara?



Lite genomgång på vad spåren "berättar".



Vargen går ju faktiskt inte alltid på de mest lätt"gådda" ställena, det kan bli väldigt snårigt emellanåt.



Men dom finns där.



Både alfatiken och alfahannen har markerat och tydligt är att tiken har börjat löpa också.



En hanvalp verkar ha överlevt nidingarnas attack med skotrar och skidor.



Det går ju bra att skida mellan stock och sten, men man skulle nog haft lite större trugor.



imman börjar lägga sig på linsen, kan det vara lite svettigt kanske?



Det är bara att följa vargspåren hur de än har gått.



När det är så här djup och mjuk snö så kan det vara svårt att se själva tassavtrycken.



Ja tänk att hela den ljusa dagen gått och vi börjar komma in på den mörka kvällen.



Man är ju inte precis upplagd för skämt just nu efter många timmar på skidor.



Det var ju desto trevligare att komma in i kojan och tillreda maten på öppna elden. Varmt och skönt var det också.



Den bakade potatisen börjar snart bli klar och rotröran också.



Bordet är dukat så gott det går i en eldpallkoja, lite vin blev det dock.



Leif berättar och står i.



Det som inte hanns med innan spårningen fick tas efter, det där med pipblod osv. Bilderna fick tala sitt eget språk.



Ingen rast, ingen ro. Nu skall vi sela in hundar. Ett tiospann och två fyrspann.



Hundarna är ivriga att komma iväg.



Musherna gör sig klara.



Och kan ni tänka er! Det här paret är ryttare också så det bådar gott, de är ju riktiga djurmänniskor.
Och kan ni tänka er! Hon har svart bälte i karate också, det ni!



Wolf och Marvin jobbar bra ihop i led.



Tjejerna började med att sitta i släden. Och det här är också hästtjejer. Jätteroligt.



Tänk att Marvin skulle visa sig passa så bra att gå i led - en ny ledarhund kanske?



Musherbyte. Det är ganska skönt att få lämna ifrån sig spannet och sätta sig bekvämt ner i renskinnsbädden och bara vila. Det är ganska jobbigt att stå på släden och använda muskler som man inte visste att man hade.



Hundarna har ingenting emot att ta en liten paus.



Wolf gapar dock och skriker och vill snarast iväg igen.



Tjejerna har intagit varsitt spann och sätter iväg uppför "trollskogen".



Wolf och Marvin strävar uppför leden.



Jaa, det är nog skönt att sitta i släden och vila.



Över sjöar...



...isen är ju hela 70 cm tjock...



...inget stöp...



...nerför backar...



...och bredvid vargarnas revirmarkeringar...



...tar sig Wolf friheten att rulla sig i vargskit medans Marvin tittar på - och lär, skulle jag tro.



Vargskit luktar riktigt illa skall ni veta. Wolf blir riktigt stolt över sin nya lukt - blir de andra hundarna avunsjuka tro?



Solen sken och det blev en riktigt skön dag.



Det är med viss sorg man tänker på att den varma solen snart kommer att smälta all snön och vintern kommer att ta slut...



Men sommaren kan ju också vara trevlig.



...eller hur?



Väl hemma igen så tar alla itu med att sela av och stoppa in hundarna i hundgårdarna igen.



Hundarna njöt av att bli ompysslade.



Lisa fick sig en egen vän.



Selarna samlas ihop.



Som vanligt avslutar vi med kôlbullar i "gropen".



Nu har ju ni tillbringat natten i eldpallkojan som skogshuggarna gjorde när de gräddade sin kôlbulle över öppen eld. Dags att smaka den också, gott va'?



Undrar vad den här gesten beskriver för historia.



Kommer röken från brasan eller pannan tro?



Undrar vad Leif grunnar över? Kan det vara en god kôlbulle kanske?



Skriva i gästboken och byta om till civila kläder igen innan resan tillbaka till huvudstaden.



Vilket trevligt gäng vi har fått äran att umgås med under ett par dagar. Hoppas vi ses igen någon gång.