Göransonska i Sandviken jobbar gärna ideéllt



Hundspannsskylten är framme för att vägleda våra gäster att, här är det hundspann.



Från Sandviken har dagens gäng kommit. Hela gänget brukar jobba ieéllt med att laga mat - det ni!



Men idag skall de inte laga mat för idag skall det bli kôlbullar som lagas över öppen eld.



- undrar hur den här dagen skall sluta?



- det är ju en förfärlig massa slädar här.



- jag minns när jag körde fora hit till Katrinebergs lanthandel och träffade Klas och Erik.



Idag är det mycket halt och isigt i spåret så vi törs inte låta någon köra eget spann. Vi får ta den största toboggan, expeditionssläden som rymmer fler personer.



Första gänget på plats i släden.



Ett litet leende för fotografen tack.



Värmen hade dock kommit och luckrat upp spåret så det hade nog gått bra att köra idag.



...fast det är nog inte så dumt att sitta bekvämt i slädenb ändå.



Nu börjar det bli fina dagar där man kan skönja vårens ankomst.



Klart för nästa gäng i släden.



Vi stannar på "raksträckan" för passagerarbyte - var är stinsen?



Tänk alla dessa glada och trevliga människor som kommer hit till oss - man känner sig priviligierad.



Den här herren har ingenting emot att få två damer i knä't.



Snöankaret, handbromsen, hänger på släden fär att sättas i om det skulle behövas.



Nästa gäng väntar in oss.



Bäst att hålla tungan rätt i mun och inte hamna utanför det hårda spåret.



Slädbyte...



...över till "manssläden"...



...den är ju som en riktig soffa att sitta på...



...iväg igen...



Hundarna älskar sitt jobb, ingen bryr sig fast det går två löptikar med i spannet - "var sak har sin tid".



Ett glatt gäng som tycker livet är kul.



...raksträckan igen...



...luktar det inte kôlbullar - eller...?



Spirit försöker stjäla en kyss!



Hälsingemyren.



Första gången med hundspann.



Syskonparet, Bakka & Billan i led.



Skotern är en bra backup när man skall köra ett litet spann utan förkunskaper.



Men att sitta i släden kräver inga förkunskaper.



Idag fick vi inte se några vargspår men för det mesta brukar det finnas även om de kan vara några dagar gamla.



Fast vem bryr sig om vargspår när man har en vacker dam i famnen.



Kjell har pannorna varma för att grädda de första kôlbullarna.



Att ätas med lagom söt lingonsylt över kôlbullen.



...och mycket snack förstås...



...som god dessert, en riktigt god "älgskit" som jag fick smaka på - gissa om den var god!



Undrar vad de här har smakat på för gott? Det har i alla fall tagit en del av "musten". Eller hur?



Kan det vara "paltkoman" som infunnit sig?



Ett riktigt järngäng med riktiga järn-,  gummor och gubbar.
Tack för ert trevliga besök hos oss och hjärtligt välkommen igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
web counter