finnskogsupplevelser

JoJo har tagit med sig sina syskon och mamma och pappa till oss på Finnskogen för att åka hundspann.



Det var ganska kallt, ja faktiskt - 33 under natten och morgonen. Vi sköt fram vår tur och gjorde den kotrare nän beräknat. Det gäller att inte bli sittande för länge utan att röra på kroppen för att undvika att bli kall.



Selarna har kommit på hundarna och de har börjat komma på plats.



Hugo och Marvin står beredda.



Pappa och äldsta dottern är först ut, ja det var faktiskt hennes önskan om hundspann som fick familjen till Sverige. Tänk att vi fick den äran att ha dem i vårt spann.



Trevligt att ha er i släden...



...engelskan fungerar ju ganska bra bara man inte snackar in sig i ett hörn som man inte har ytterligare ord för...



Spannet lite från sidan.



Och framifrån.



Leden har fått riktiga hundspannsskyltar.



Här stannar vi och byter.



Mamma och småttingarna har tagit plats i släden.



Mellan träden går det som ett jehu...



Lillasyster sitter rejält nerpackad - ser hon något?



Joo, dom sitter faktiskt där nere någonstans...



Dom ser nog ganska bra hur hundarna jobbar.



Så här ser det ut nere i släden - glada miner.



Vilken tur att vi lägger spåret efter sidan på tjärnen så vi slipper racet av skotrar i spåret, de drar nämligen rakt fram.



Tillbaka vid hundgårdarna så är det mycket lämpligt att krama om hundarna...



...och få sig en lite puss av Lillen...



...och vänslas med Luna & Spirit...



Hundarna älskar den här situationen - de älskar att bli ompysslad.



Ett par extra dunsockor utanpå stövlarna dämpar kylan lite.



Oj vad Luna känner sig speciell nu...



Kôlbullar...



...ja, jag tror att alla gillade det...



Det behövdes dock ett par extra skor även på större fötter, det hjälper faktiskt mycket bra.



Idag märktes det att det var Engelsmän - nämligen Te.



Helt instoppad i renskinn så var det verkligen hopp om livet och leendet spred sig över hela ansiktet.



JoJo var först ute och skrev i gästboken, trots mycket stelfrusna fingrar. De tinade dock upp efter en tid.



Tack familjen Harper för att ni kom till oss på Finnskogen. Hoppas vi kommer att träffas igen någon gåmg.