finnskogsupplevelser

Idag fick vi besök från Storvik. Ja, det var en julklapp från förra året som inte blev av pga.väder m.m.



Men nu är de äntligen här, hela familjen!



Leif får hjälp med att ta ut hundarna och få dem insatta i spannet.



Det märktes att de var mycket vana att hantera hundar.



Bängliga Spirit har gjort flera försök att sälla sig till de andra i spannet - "det är ju bara att hoppa över, skall det vara så märkvärdigt" tycker han.



Men glad blir han när det är dags att komma in i spannet hos de andra.



De är väl förvarnade att hålla undan ansiktet för Spirits pussattacker.



Luna kommer också, konstaterar Spirit belåtet.



Narurligtvis hann han med att bita av en av de blåa linorna som snabbt fick bytas ut.



Under överinseende av den yngre generationen så blir snart spannen klara.



Barnens pappa åker i släden tillsammans med minstingen.



Medan pappa/farfar kör den lilla släden.



Härliga mössor, eller hur?



Farfar står i beredskapsställning ifall något oförbisett skulle inträffa.



- "Vi hade i alla fall tur med vädret".



Det var ganska tungt före med mycket lös snö som kommit.



Solen har ett fantastiskt vitt sken så här års.



Mamma åker med Lisa. Lisa går som andra par i spannet. Lisa åker med Lisa.



Är man van ryttare så har man det där med balansen inbyggd i kroppen.



Det går så strålande bra.



Inga Lavskrikor var synliga idag.



En panoramabild när vi åker över sjön.



En bild brukar jag alltid hinna med, det gäller bara att pricka målet.



Lisa dristade sig till att prova på och köra...



...och tänk! Hon gillade det. Det kanske blir fler gånger.



Lisa tar hand om Lisa och selar av henne. Ser inte Lisa ut som om hon vet att de är namnfränder.



Leif har fått fart på elden och börjat grädda kôlbullarna.



Fast det är ju hela familjen van vid att äta, när de är ute på sina skoterfärder.



Undrar vad de tyckte om våra kÔlbullar.



Kaffet är klart.



Två pannor igång, det brukar vara lagom. Annat var det i somras, då hade vi 12 pannor. Fast då var det ju förståss 75 personer som skulle ha kôlbullar.



Kronans gamla plåttallrikar är både slagtåliga och värmebeständiga.



Tack för att ni kom till oss, hoppas vi möts igen.