finnskogsupplevelser

Ett glatt gäng från Uppsala kom till oss i Katrineberg för att köra lite hund och umgås.



Leif fick hjälp med hundarna direkt.



Det var ju ett födelsedagsbarn som skulle firas.



Ja, det var ju egentligen två...



Att det var hundfolk visade sig genast med handlingskraftigt agerande när vi skulle sela in hundar.



Inga problem med inselning.



Hur var det? Jo,en blick säger mer än tusen ord...



Bakka och Billan tar ett ylande farväl av hundarna som blir kvar i hundgården. Framför allt är det alla löptikar som får hälsningen.



Födelsedagsbarnet nr 1 tar första passet med att köra själv.



Mysan åker med mamma i släden.



Pappa kör själv.



Nu har vi kommit in i "Trollskogen".



Pappa och Mysan myser ihop.



Medan mamma kör.












Varför skriva kommentarer till bilderna, när en bild säger mer än tusen ord.



Väl hemma på gården igen.



Therese körde med ett leende hela tiden och kom tillbaka med samma leende på läpparna.



Alla hjälptes åt med att få in hundarna i hundgårdarna igen.



De står på kö att komma in till sin hundgård.



Nu har Leif kommit igång med kôlbullarna och det smakar bra efter turen. Mysans gosedjur, en Sebirian husky, får sitta med på renskinnet.



Undrar om han är sugen på en kôlbulle?



Armens motorcykelkläder är faktist mycket lämpliga att både köra motorcykel och hundspann med.



Mmm, smakar bra!



Lite plats för ett skratt också.



Kaffe på maten.



Bullen gör sig påmind om sin existens...



En ulltuss från Bullen får bli ett minne av dagen.



Leif ser avslappnad och lycklig ut, kan det bero på all hjälp han fått?



Tack för att ni kom. Vi ser fram emot ert nästa besök.
Välkommen igen.