finnskogsupplevelser

I går var vi ute på kända marker för att titta efter spår. Ofta kan vi se när, var och hur vargarna har gått sin runda.
Skogsbilvägarna har dock buskröjts vilket rivit upp vägrenen så det är nästan omöjligt att upptäcka revirkrafs utan Bullens hjälp.
Vid samma platser som de gått tidigare år har de gått även nu. Bullen är naturligtvis med och visar oss vilka buskar de markerat vid och var de krafsat. Han är bombsäker. Vi är faktiskt ett ganska bra team.

I dag har vi tagit bilen en bit upp på vägen för att därefter lämna bilen och gå efter vägen en bit.



Vi startar vid ett vägskäl, Bullen börjar genast söka genom området och fastnar för en liten buske som han genomsöker minitiöst.



Han revirmarkerar. Den har med all sannorlikhet vargarna varit fram och markerat vid.



Alldeles bredvid börjar han intensivt att sniffa - och se! Det visade sig vara en ordentlig revirmarkering med rejäla krafs.



Han går metodiskt tillväga och missar ingenting.



Undrar om han kände igen vilken individ som hade varit där - eller kanske det var en ny hanne?



Det är ju ganska rejäl yta som krafsats upp. Bullen lägger ner mycket tid på luktandet, som för att pränta in alla detaljer om individen som varit där.



Kan han ha urinerat på den lilla busken bredvid revirkrafset?
Av Bullens intensitet kan man skönja att det är en för honom ny individ som måste "sniffas in" ordentligt.



Därefter går han tillbaka till den första platsen som han undersökte när vi kom.



Och tänk! När man tittar ordentligt ser man en revirmarkering även här, dock något mindre yta.
Han är heller inte lika intensiv på den här markeringen. Känner han igen den? Är det alfatiken?



Men troligtvis samma ålder som den andra.



Det här blev lite för mycket för bullen att smälta, han tog i och revirmarkerade en bit bredvid så pinnmo och småstenar skvätte runt omkring.



Bullens krafs, den går inte heller av för hackor.



Vi fortsatte en bit efter vägen, Bullen hade skärpt hållning på svans och öron. Ja hela kroppen var mycket spänstigare. Han gick vägen fram med hög och sniffande nos.



På ett ställe markerade han att vargarna gått in i skogen och gick in en bit för att syna av en ganska stor yta. Han kom dock genast tillbaka när man lockade på honom, ja vi har ju ansvaret för hans liv och lem - och man vill ju inte att han skall bli vargmat.

I dag kunde man höra på radion att ännu en hund tagits av vargarna. Hur i all världen kan de släppa en "familjemedlem" som alla tycker att hunden är, åtminstone när den blivit dödad av varg. Kan det vara ett led i att få till en vargjakt i vinter?



Vi fortsatte efter vägen men Bullen markerade inga mer revirmarkeringar från vargarna.
Vi återvände hem igen. Om någon vecka kommer vi att återvända för att se om det blivit nya revirmarkeringar.