Uppsalabor upplever "Livet på Finnskogen" som hemlig resa



En buss med folk från Uppsala hade valt en hemlig tur. Turen var  med destination Finnskogen.
Skulle tro att de undrade vart de var på väg när de bara åkte genom skog och skog. Ja, chauffören undrade nog också om han hade åkt fel.



När de kom till Katrineberg och bygdegården så smakade det nog gott med en rejäl smörgås och hett kaffe.



Och Lingon-Linneas strösselbitar.



Det förunderliga källvattnet smakade nog också gott.



Fast mer spännande blev det nog när "Vildmannen" berättade om "Potenskällan".



Sitter han och undrar om han skall ta sig en klunk till tro?



Ja, bra tokigt var det allt.



Risten han sjunger och står i. Den där som blandade ut strömmingen med mört var allt bra tokig han.



Nu bär det av till det gamla Lanthandelsmuseumet.



Ett gäng härliga glada damer. Tänk vad roligt att få besök av dom. Och tänk, några hade ju faktiskt varit här förut .



Karamellstrut och vykort kan alltid vara bra att ha.




Efter att ha besökt Gruvberget och Byss-Olles så kommer man till Loses och Finnskogsteatern.
Chauffören tar ut ett extra trappsteg för att man skall nå ner till backen.



Nu är det bäst att skynda till maten som också är hemlig och väldigt speciell - kôlbullar.



Dom här pannorna skall få gå riktigt varma idag.



Det går åt mycket fläsk till kôlbullarna. Här försteks det i omgångar.



Hur var det med mansfolkets förmåga att göra många saker samtidigt? Nu är det nog dags för förstärkning snart, på kocksidan.



Tur att det kommit en till. Men, är det inte...?



Jo, mycket riktigt - det är Dyng-Bengt. Häftigt att han har kommit hit, han ligger ju på femte plats på länets populäraste händelse. Inte illa!
Risten har också tagit plats bakom pannorna. Det syns att han har gräddat mycket kôlbullar ute i kojorna när han var yngre, tagen sitter i.



Vilket starkt team. Både Risten, Dyng-Bengt och Vildmannen på samma gång!



Det syns att det är folk som är van att vistas ute i ur och skur. I dag är det fritt från skurar, efter alla dagar med mycket regnande. Men temperaturen är det dock inget vidare att skryta med och nordanvinden ta i rejält emellanåt.



Det är inte mjölk i mjölkkrukan, det är lingonsylt som är plockade på Finnskogen.



Man kan förstå att stenen ligger på papperstallrikarna när det blåser som det gör idag. Annars skulle tallrikarna fara runt som "Flygande tefat" över hela Finnskogen.



Vi har ju gemensamma hundspannsbekanta, eller hur?

Men hur gör han, Dyng-Bengt, med kôlbullen?



Men titta! Det står ju en kôlbulle på högkant, vad händer?



Törs man verkligen äta den där som har härjat runt i luften på det där viset?



Chaufför'n står sist i kön och spanar in sina resenärer, ser till att ingen blir utan.



Kaffe och en bit morotskaka smakar nog bra efter kôlbullen.



Och sockerpaketet står på bordet som det gjorde i kolarkojorna när kolarna satt och intog sin måltid.



En servett, bäst att lägga på tyngden efteråt så inte servetterna börjar få vingar...



...och fler kaffesugna.



Den här jättekåtan erbjuder skydd för nordanvindarna.



Här har vi en som fixat sig ett eget bord...



...och en till. Faktiskt en som kört hundspann med Worstrar tidigare.



Här har man hittat ett bord för fyra.



Och en egen "stubbhörna". Hur var det med gafflarna?



Mätt och belåten?



Glad och nöjd?



Både och?



Det fanns ju också stubbar ute.



Här finns en hemslöjdslada med försäljning.



Lite av varje att titta på och kanske köpa?



Risten har skramlat med sin skälla och samlat till en stunds underhållning på vridläktaren.



Ja den där Risten, hans historier har ju faktiskt räckt hela dagen! Hur kan han minnas så mycket?

Snart är det tid för årets uppsättning av sommarteatern, "OMFEMTIÅR". Undrar om det handlar om hur det är femtiår framåt i tiden eller om det är femtiår tillbaka i tiden - fast då kommer det ju att handla om nutid...

Det skall bli spännande att gå och se föreställningen - en annan har ju varit på alla genom åren.

Är du intresserad?   Läs här på deras hemmsida om tider m.m.



Los-Lina tar sig en kôlbulle på "stående fot".



Björktrasten sitter i trädet och tittar på alla besökare...



...hon flyger till boet som hon byggt under takåsen på läktaren och matar sina ungar...



...så flyger hon tillbaka igen. Kanske hon sitter och grunnar på när nästa buss kommer.

Tack för att ni kom till oss och ni är mycket välkommen tillbaka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
web counter