finnskogsupplevelser

Camilla från tyskland ringde mig mitt under en pågående hundspannstur med turister. Hon skulle göra en dokumentärfilm om Sverige och ville komma hit och filma vårt hundspann då teamet skulle vara i den här delen av landet.
Jag kollade bokningarna och vi spikade den 17 februari. Fast ärligt talat så tänkte jag att det vore väl bättre att hon tog ett spann som finns längre norrut då hon ville ha "open spaces" och våra "open spaces" är ju sjöar och inte fjäll - men jag sade inte det.
Hon ville ha solsken också - men det kunde jag ju inte lova.
Dessutom så skulle filmandet pågå under ett par timmar - jag sade ingenting om det heller, fast jag visste ju att det skulle ta mycket längre tid.
Datumet bestämdes till den 18 i stället då en prerliminär bokning av fransmän inställdes, de hade valt att åka till Orsa björnklitt i stället.

I morse kom de. Vi satte oss i Affären, tog en kopp kaffe och ritade upp lite av leden, lade upp strategier och försökte berätta om vad de borde filma.

Richard Koburg, ljudkillen, började plocka ut deras utrustning från bilen till Rolands skoter. Roland övervakade lastningen, värderade utrustningen i huvudet och bedömde värdet till enorma summor. Han plockade fram expanderande linor för att förankra hela den dyrbara lasten. 



Roland hjälper till och selar in hundar. TV teamet står och överlägger hur man börjar med att lägga in det hela rent strategiskt.

Skall vi vara med i Tysk TV så måste vi ju byta ut våra tuggade draglinor. Tänkt och snabbt gjort så beställde vi en komplett tiospannslina av "Vildmannen". Fast det hade vi ju faktiskt tänkt göra i alla fall, bra med en pusch ibland.



Julia Melchior, projektledare, började med att åka i släden.



Vi fick stå och vänta på att kameramannen, Tobias Corts, skulle inta sin position för att få till ett bra filmande.



Skotrarna ställde sig tillrätta för att frakta teamet mellan tagningarna.



Tobias filmade från släden i olika omgångar.



Ja, han var en riktig glad och trevlig ung kille och jag tror att han blev överväldigad över alla vackra vyer som han såg.



Det gick undan (på bilen står vi dock stilla) ordentligt ner mot sjön, Tobias hade nog fullt sjå att hålla i kameran. Han måste dock ha fått underbara bilder på det snölandskap som vi susade igenom.



Roland tar väl hand om Julia och skjutsade henne på sin skoter under tiden som Tobias åkte med hundspannet.



Rätt vad det var så sprang Tobias ut i terrängen för att filma. Man kunde riktigt se hur han byggde upp filmen i sitt huvud.



Genom Trollskogen filmas det ordentligt.



Och så blir det att vänta igen. Ljudkillen, Richard Koburg, kollar upp att allt fungerar.



Nu har vi kommit till "open spaces" och skall filma spannet på långt håll. Det blir en vända till överänden av sjön innan vi vänder tillbaka hemåt.



Bara några platser till...



Efter lite överläggningar utefter spåret så hade vi klart för oss vad som mer måste filmas.



Leif står och kollar in spannet och inväntar klartecken från Tobias som går fram en bit för att filma inifrån skogen.



Här är vi som var med och filmade samt medverkade...



...förutom den som tog kortet, Roland.

Det blev ett intensivt filmande av Tobias. När han fick se de vackra vyerna så kunde han inte sluta filma. Efter varje tagning, som var "den sista" så kom han på ytterligare perspektiv att filma på. På slutet så filmade han snöspruten som blev när jag stod och bromsade.
De hade ju en intervju spikad till kl.14.00 så det blev knappt om tiden - de ångrade att de inte avsatt mer tid till hundspannet.

Vi är inte förvånade, landskapet tar en med storm. Man behöver inte upp till fjällen för att hitta de vackra vyerna - de finns här i Katrineberg också.

Nu visade det sig att detta dokumentärfilmande inte bara var för Sverige - det hade nog en hel del att göra med en kille från Ockelbo som kanske kommer att få en framträdande roll i förlängningen, på vår rojalistiska historieskrivning...!