finnskogsupplevelser

Hej!

I går kväll fick jag äntligen se/höra/träffa den omtalade Hååkki och allt föll på plats! Han heter egentligen Tomas Eriksson. Hans föreläsning "The power of glesbygd" lockade till många skratt men också några tankeställare. "Humor är en bra nyckel att möta folk med. Det är effektivt," säger han själv om sin föreläsning.



Han berättade hur han som liten grabb bodde i Ljungaverk och "såg upp" till stadsborna, de hade ju lösningen på allt, kläder, hur man skall vara o.s.v.
Han själv var ju bara en av grabbarna som mekade med bilen (volvo), fiskade, buggade, drog runt i stugorna och pratade skit över en kopp kaffe - ja, det lilla som finns att göra på landet.
Hemma i byn fanns det olika typer av människor som han brukade prata med, deras berättelser var alla unika och fastnade hos Tomas. Oavsett ålder och intressen, var han kompis med alla.

När han var 22 år flyttade han till  storstaden, Göteborg. Umgicks med stadsbor, gick på fik, gick på krogen m.m.
Han upptäckte tomheten som fanns i stadsbornas vardag och började förstå värdet av den rikedom som landsbygdens invånare kunde erbjuda.
Att de människor, i alla åldrar, som varit hans kompisar under uppväxttiden var unika och intessanta, förstod han mer och mer.  Stan´s "intressanta människor" satt ju på parkbänkar och var sådana som ingen talade med.

Han började förstå att Ljungaverk, där han växte upp måste överleva. Han ville försöka hjälpa till och tänkte ut en plan tillsammans med sina två kompisar.

Det hela började när Tomas blev sur för att Norsk hydro lade ned samhällets stora fabrik. Han tog då i ren protest och tryckte en t-shirt med Norsk hydros logotype med undertexten "Mongo" vilket hans nuvarande affärskompisar i Norge såg när Tomas var ute och körde moped i Ljungaverk.
Tillsammans med  vännerna på konstakademin i Trondheim, där han studerade, ljög de ihop en historia om Håkki och en tröja de hade sett honom i och på den vägen är det.
Nyfikenheten hos media gjorde hans T-shirt och personen Hååkki kända och eftertraktade.


Amerikanarna hörde av sig efter att ha sett honom på weben...!

En av hans verksamheter i dag är att trycka T-shirts med tänkvärda och kluriga texter. Bara för att ta ett exempel så stod det: "Jag har inget emot Gud. Det är bara hans fanclub jag inte gillar" på en av dem. Dom trycker bara 80 stycken T-shirt­ar av varje mön­s­ter och säljer dem för 220 kr i Ljunga­verk och 500 kr i Norge för att det skall löna sig att han­dla lokalt.

Han förklarade på ett humoristiskt sätt betydelsen av att vara stolt över sitt ursprung och vikten av att handla lokalt.

År 2000 var första gången som Tomas Eriksson förvandlades till sitt alter ego Hååkki. Han spädde på bilden av en norrlän­ning genom att skaffa hockeyfrilla, mustasch och pilotglasögon. Med den munderingen åkte Håkki till Stockholm och pratade om skotrar och annat som norrlänningar tros ska prata om.
Gå in på Hååkki:s hemsida så kan du läsa mer om honom som jag inte fått med här - det finns massor...

Det  är alltid en hemvändare, eller inflyttad som tar initiativet till utveckling på landsbygden. 
Någon som varit ute i världen någonstans, som ser sin hembygd med andra ögon och kan uppskatta det som man tyckte var banala saker när man bodde där.
Jag hörde en man på radion en gång han uttryckte sig så här -"jag skulle vilja skicka ut alla ungdomar från byn, för att de sedan skall kunna komma hem, se alla möjligheter och sätta igång med att utveckla byn".
Man skulle vilja peppa alla som har idéer, att de kan och att de duger.

Gullan